Indikatorskarv

Skarven är hatad, den brer ut sig synligt på vår bekostnad. Forskarvärlden vet inte vilket ben de skall stå på. Hävdar att skarven inte påverkar fisklivet i havet eller våra sjöar, utan tar mest småfisk. Tyvärr håller det inte, lokalt är det väldigt stora problem. Både med tanke på yrkesfiskets redskap och friluftslivet när öar invaderas.

Den vanliga storskarven på västkusten ökar också i population. Nedan trivs den utomordentligt bra på en av de öar som skyddats sen tidigare. Nu har den trängt undan ejder, trut och vadarfåglar från deras naturliga häckningsplats. Storskarven är mycket glupsk. Har själv sett den ta ål, stor havsöring, plattfisk, simpa och braxen. Men kommer den åt så slinker fågelungar också ner.

Den har för få naturliga fiender idag, speciellt då minken har minskat. Visst hjälper det lite när berguv och havsörn gör räder ut på öarna, men det är otillräckligt för att hålla skarvstammen i schack. Men istället för massavskjutning och ödeläggelse av bon måste man undersöka grundorsaken. Skarven är en av många indikatorer på att det inte står rätt till i hav och sjöar, att den ekologiska jämvikten är satt ur spel. Där krävs det självrannsakan. Så skyll inte på skarven – då slår bumerangen tillbaka hårt.

Lerskär, Strömstad – 2016-08-14 (Omslag april 2020)