Färglös värld
Snövit värld med en lång skala av grå toner, bländande och kontrastrik, jungfruligt och ständigt nyskapande, löst sammansatta iskristaller som effektivt dämpar alla ljudyttringar.
Färglös värld
Snövit värld med en lång skala av grå toner, bländande och kontrastrik, jungfruligt och ständigt nyskapande, löst sammansatta iskristaller som effektivt dämpar alla ljudyttringar.
– 28 grader C
Riktigt kall dag med dimma morgon och kväll. Så torr som luften känns undrar man givetvis var fukten kommer i från.
Vägs ände
Fin dag, sol och ingen vind, bara -20 grader C. En tur med spark längs landsvägen västerut kan vara ett bra alternativ till skidorna.
Gå på skidor och spåra
Det brukar inte bli så många dagar på längdskidor på Västkusten numera. Februari i Härjedalen innebär att man måste gå på skidor, som jag fortfarande uttrycker det.
Fjällvattnets stugby
Vissa har redan fått nog av snö och kyla, men min norrlandssjäl pockar på uppmärksamhet. Det skall vara riktig snö, klart väder och kyla som knastrar under hundtassar till och med.
Arbetsfri lördag, frivillig karantän, dålig dag eller skitväder ute. Oavsett, gör som jag, sätt er bekvämt tillbakalutade. Ta ett lugnt, djupt andetag genom näsan och släpp ut långsamt. Njut av vattnets porlande och spara bilderna i den tanke som uppstod. Blunda och låt minnet spela upp bilderna. Finns det en själ, så är detta själavård.
Selet, lugnet är återställt Plötsligt stannar jokken upp, tystnar och det vita skummet förvandlas till en mörkare spegel av omgivningen. Ett lugnvatten eller ett sel har bildats, där jokken breder ut sig och topografins utplaning bromsar upp vattnet. Början av selet är oftast lite djupare men när vattenhastigheten minskar sjunker mycket av forsens material tillFortsätt läsa ”Höst i Rogen 16”
Jokken lever, kuoikka regerar När vattnet släpper taget om forsnacken, finns det inte längre någon återvändo. Forsen, eller som det heter på samiska kuoikka, släpps lös. I början kanske ett försiktigt porlande, varefter omgivningens lutning, branta sidor, block och sten brådskande skapar en symfoni av vattenrörelser. I ena stunden verkar vattnet koka där luft trycksFortsätt läsa ”Höst i Rogen 15”
Forsnacken, jokkens kröning Fjällbäcken med dess lugnvatten och forsar är det som sakta skapar och omformar landskapet. När vårfloden kommer finns inga hinder som är för stora, is och vattenmassor sveper med allt som är i vägen för vattnets framfart. Förresten, jokk är den försvenskade skrivningen av johka (nordsamiska) och jåhkkå (lulesamiska). Från sjön eller enFortsätt läsa ”Höst i Rogen 14”
Vandring i fäders spår, gamla bosättningar Längs stigen norrut från ån Mysklan träffar man fortfarande på öppen uppodlad mark. Lämningar i form av gamla stengrunder i skogskanten och gärdesgårdar syns där det förut var myrmark. Innan marken röjdes och brukades nyttjades för så kallad myrslåtter, ett sätt att tillvarata starr och andra halvgräs under sommarenFortsätt läsa ”Höst i Rogen 13”