99 + 1 variant av brunt

Fördel influensa; man kan sitta vid sitt fönster i arbetsrummet och titta rakt ut i en halvtimme utan dåligt samvete. Tacksam att denna påtvingade innevistelse kan visa på att natur finns överallt, även om det bara är ett äppelträd. Åtskilliga fåglar har passerat revy den senaste veckan. Förutom trast och sidensvans passerade två stenknäckar igårFortsätt läsa ”99 + 1 variant av brunt”

Frigång

Äntligen! Känner mig som en utsläppt frigångare, som suttit inne på obestämd strafftid. En kort runda vid Seläter hamn, klart och bara en svag men kall nordvästan. Båtar på land, barnfamiljer på jobb och i förskola, strosande pensionärer och en till stapplande på skakiga ben med en guppande kamera på magen. Konstigt när gamla bekantaFortsätt läsa ”Frigång”

Äppelefterfest

I dagens morgonmörker myllrade det på marken under äppelträdet. Ett hundratal sidensvansar bokstavligen högg in på den fallfrukt som fortfarande medvetet fått bli kvar. Lika många satt i björken ovanför och väntade på en ledig plats. Snabba kalorier för en intensiv fågel som nu har bråttom att skanna av stadens trädgårdar och beta av demFortsätt läsa ”Äppelefterfest”

Äppelfest

En mörk dag i veckan förgylldes tillvaron av ett livligt och skräningt gäng. De hade konstaterat att trädgårdsmästaren slarvat lite och inte orkat plocka ner de sista högt sittande äpplena. Jag förstod björktrastarnas inställning, det var länge sedan jag själv tyckt att våra höstäpplen varit så söta som detta år. Trots att de kivades ochFortsätt läsa ”Äppelfest”

Under påverkan

Influensa, av den där mest smittsamma barnbarns-varianten, har lämnat kamera och tangentbord att vila, nu i över en vecka. Men till slut går det inte längre. Så när jag hörde trastar och sidensvans genom fönstret fick slutaren hosta fram några bilder. Dimma, regn och mörker samt fönsterglas är inte den bästa kombinationen. Där och dåFortsätt läsa ”Under påverkan”

Sväljes varsamt

När storspoven hade lämnat mig ensam igen, så dröjde det inte länge innan en gammal bekant dök upp igen. Gråhägern stod länge stilla i vattnet och avvaktade. Sträckte ibland på halsen och rörde sig mycket försiktigt nästan mitt i viken. Något måste ha fått hägern att anlända hit precis i rätt tid. För nu börjadeFortsätt läsa ”Sväljes varsamt”

Ensam

Högtrycksväder, vilket innebär klar himmel och kall morgon, svag vind från norr och lågt vatten i viken. Inga sjöfåglar syntes. En ormvråk skrek i skogen bakom mig och lite senare rundade en ung havsörn den yttre udden, men vände direkt. Kanske den insåg att det inte fanns mycket att hämta här. En ljus prick mittFortsätt läsa ”Ensam”