Kärrhökens hemmaplan

Dag 5

Kunde inte hålla mig utan stämde träff nästa dag för att kolla in en bra observationsplats på ett berg i södra änden av Strömsvattnet. Mulet och lite för mörkt för min utrustning men fin vy över sjön och med gott sällskap går tiden fort. På sjön var inte mycket att se, bara enstaka knipor och storskrakar, samt de storskarvar jag sett tidigare dra från Hålkedalen hitåt.

Sjön är inte speciellt djup men rymmer en hel del fisk, förutom vitfisk mest abborre och gädda, men även havsöring passerar här på väg upp i bäckar och åar som mynnar ut i sjön. I öster löper den bullriga motorvägen till Norge, i söder järnväg och infartsvägen till Strömstad. Relativt branta berg omringar vattnet och en kant av vass ligger runt större delen av sjön. Här finns också mindre al-träsk, speciellt vid inloppen i sjön.

Längre ut högt över sjön härskade trutarna, men ibland ersattes de vita vingspannen av mörkare. Knappt skönjbar i handkikaren seglade en gammal havsörn omkring, uppvaktad av vråkar. Vi kunde också gissa oss till en fiskgjuse som förföljdes av en sparvhök när de lyste vitt mot skogskanten.

Vi spanade mycket rätt över sjön mot en liten bergholme i vassen, där brun kärrhök hade setts tidigare. Mycket riktigt, det tog inte lång stund förrän den bruna honan och även hanen syntes jaga över vasskanterna och bland buskarna i vassen. Honan kändes bekant men osäker pga avståndet. De verkade i alla fall ha full uppmärksamhet på att ordna frukost till sig själva med blicken rakt ner hela tiden. Inte ens en förbipasserande gråhäger störde honan.

Trodde att ytterligare en hona dök upp på scenen, men lurad av en lite ljusare ormvråk som seglade lågt mot den ostliga vinden. Vi såg dock en till kärrhökshona västerut in i viken, så antagligen kan det finnas två här i år. Får försöka hålla ordning på vem som är vem.

Kärrhökshonan som var mest aktiv, någorlunda i närheten av min plats, är troligtvis samma hona som jag fotade i Hålkedalen två dagar tidigare (se inlägget). Hon har en speciell ljus fläckig teckning på ovansidan av vingarna, som ser ljusbeige eller nästan vit ut beroende på ljuset. Kul i så fall! Då vi nästan känns som bekanta, tror jag det är dags att vi också utbyter namn. Hon heter säkert fru Gräddvinge. Varför tilltalet fru får ni veta imorgon, när herrn kommer in i bilden.