Höst i Rogen 9

Lågfjäll och trädgräns På avstånd kan man skymta Rogens låga fjäll genom skogen, kallas också faktiskt för lågfjäll. De når oftast bara upp till 1200-1300 meter över havet. Mjukt slipade av inlandsisen, och årtusenden av nederbörd. Redan tidigt på höstkanten ändrar de färgton, lite gråviolett som går över i rödbrunt allteftersom kylar kryper inpå. EnFortsätt läsa ”Höst i Rogen 9”

Höst i Rogen 4

Våtmark och hjortronmyrar Vi skall värna våra våtmarker sägs det, men varför då när de för det mesta bara är ett hinder för oss som önskar komma ut i naturen och vandra. Att kärr och mossar fungerar som sagolikt stora svampar har man märkt när kängskaften inte räcker till och sockarna surnar efter en dagFortsätt läsa ”Höst i Rogen 4”

Varm höst

Funderar lite kring höstfärger i södra Sverige, efter min tur till Norrland för en vecka sedan. Min och många andras känsla är att växtligheten snarare torkar och vissnar i en gulbrun färgskala. Solens höjd och dygnsmedeltemperaturen skall ju definiera höstbegreppet. Tittar jag i kalendern så skall hösten börja visa sig nu, men i verkligheten såFortsätt läsa ”Varm höst”

Nätkonstruktörer 1

Mattvävare kallas en underfamilj av spindlar (Linyphiinae) som jag stöter på rätt ofta i lite tätare skog med ungbjörk. Spindelnäten ser inte mycket ut för världen, oftast ett virrvarr av trådar som löper horisontellt mellan klena grenar. Ibland rätt högt upp, skyddat av större träd undan vind och regn. Mattan är upphängd vertikalt med glesareFortsätt läsa ”Nätkonstruktörer 1”

Levande vatten 5

Vattnets inneboende kraft blir aldrig så tydlig som när man befinner sig på en långgrund sandstrand, som här juli 2017 i Thy nationalpark i Danmark. Vågorna rullar in utan uppehåll och bygger upp sig när de närmare sig havsbotten. Obönhörligt tar de tillbaka årtusenden av lagrad sand och sten. Allt blir synligt för oss somFortsätt läsa ”Levande vatten 5”