Rördrom i vassen – Great Bittern in the reed
Ån mitt i Strömstad, Strömsån, har sakta börjat frysa ihop under den kylslagna period som varat i veckor. De öppna vattenytorna krymper och fåglarna i och kring ån får det tuffare att hitta något ätbart.
Rördrom i vassen – Great Bittern in the reed
Ån mitt i Strömstad, Strömsån, har sakta börjat frysa ihop under den kylslagna period som varat i veckor. De öppna vattenytorna krymper och fåglarna i och kring ån får det tuffare att hitta något ätbart.
Färglös värld
Snövit värld med en lång skala av grå toner, bländande och kontrastrik, jungfruligt och ständigt nyskapande, löst sammansatta iskristaller som effektivt dämpar alla ljudyttringar.
– 28 grader C
Riktigt kall dag med dimma morgon och kväll. Så torr som luften känns undrar man givetvis var fukten kommer i från.
Vägs ände
Fin dag, sol och ingen vind, bara -20 grader C. En tur med spark längs landsvägen västerut kan vara ett bra alternativ till skidorna.
Gå på skidor och spåra
Det brukar inte bli så många dagar på längdskidor på Västkusten numera. Februari i Härjedalen innebär att man måste gå på skidor, som jag fortfarande uttrycker det.
Strömstad, med ett fruset Strömsvattnet mellan broarna, till glädje för alla skridskosugna medan stadsfåglarna trängs i det krympande öppna vattnet vid utloppet till Strömsån.
Fjällvattnets stugby
Vissa har redan fått nog av snö och kyla, men min norrlandssjäl pockar på uppmärksamhet. Det skall vara riktig snö, klart väder och kyla som knastrar under hundtassar till och med.
På hemväg längs den gamla landsvägen till Rendal, knappt körbar numera, slår en viss stress till.
Snö och iskristaller reflekterar ljuset på de mest oväntade sätt, kan jag tycka ibland. Att det inte blir som man tänkt sej, är inte alltid det viktigaste.
En liten fundering på varför jag och många andra som fotograferar ofta fastnar vid detaljer, eller är det kanske bara jag.