Ladriket #6

Nya användningsområden

Under den långa vintern fanns det skydd att få för åkersork, skogsmöss och näbbmöss i ängsladorna som fortfarande inte var tömde på gammalt hö. Hermelin, småvessla och framförallt räven var flitiga besökare i de övergivna höladorna. Tyvärr kände också traktens jägare till rävarnas vanor.

Men när våren kom med töväder på dagarna, så de plöjda åkrarna syntes som långa svarta ormar i landskapet, anlände också fågelskådarna i horder. En kort tid skulle här passera tusentals med gäss, sångsvan, spovar, ringduvor och tofsvipor, de flesta med målet inställt på nordkalottens myrmarker och fjäll.

Skidor var det bästa sättet att ta sig fram på, även om snömejan i april kunde göra hemfärden tung.

(Per Sandström och Tommy Rehn, 11 april 1976)

Ibland var det fler tvåfotingar, här i form av Fältbiologer, än det var fåglar i luften.

(Vårvintern 1971, från vänster B-O Nordensson, Göran Sandberg, Per Sandström, Krister Jakobsson, Stefan Eriksson, Tommy Rehn, Karin Henriksson och Lars-Olov Risberg)

Att ge sig ut tidigt i gryningen innebar vanligtvis skarsnö som bar och is i bäckar och runt lador. Men innan dagen var slut så hade solen gjort sitt för att förtsöka strandsätta ”inkräktarna”.

(Tommy Rehn och Per ”Sanse” Sandström, 25 april 1976)

De riktiga entusiasterna eller våghalsarna tog en ängslada med hö i besittning redan kvällen innan. Utrustade med dunsovsäck och renskinn, var det bara prasslet från sorkarna som störde nattsömnen.

(Göran ”Sankan” Sandberg och Bo ”Stör” Andersson, 25 april 1970)