Äntligen frost !

Gryningsfrost

Koll på termometern i gryningen, -4 grader C. Första frostnatten i höst med lite högre luftfuktighet. Klev ut på en äng i stadens utkant och bländades av ljuset, trots att det nästan rådde mörker fortfarande. Hela landskapet återspeglades i grå och vita nyanser.

En påtaglig stresskänsla infann sig. Om en dryg timme kanske allt är borta när solen tittar fram över skogskanten. Sån är naturen och dess olika skepnader, förgängliga.

Still black and white on Wednesdays

Levande vatten 14

För 42 år sedan åkte jag runt i Norrland under ett år och besökte skolklasser för att intressera elever för natur och miljövård (som det hette då). Tillvägagångssättet var enkelt. Med en diaprojekter och 100 bilder i ett rullmagasin samt ett kasettband med Pink Floyd försökte jag väcka intresse för den förening som betytt mycket för mig i unga år, nämligen Fältbiologerna. Detta var något nytt då och reaktionerna lät inte vänta på sig. En lektionstimme med många frågor och diskussioner gick snabbt. Kombinationen av bild och musik har följt mig sedan dess.

Jag har nu börjat experimentera lite grann igen, i snålhetens tecken med diverse gratis program på nätet. För att känna om och vad det tillför till bilderna, hur de tolkas och vilken känsla man vill förmedla. Bilden flimrar förvisso förbi under en kort stund, men betraktaren ”tvingas” ta in en helhet, om man orkar igenom hela visningen. Gratisprogrammen har sina begränsningar i kvalité och storlek, men det går att fuska lite. För den nyfikne har jag använt ett filmredigeringsprogram för bilder och musik som heter Icecream Video Editor, de har också ett rent bildvisningsprogram. Tar tacksamt emot tips på andra program och arbetssätt.

Så detta är min syn på en liten granskogsbäck, i novemberdagens sista ljusa timma.

Bålerödsbäcken, Strömstad – 2020-11-22

Kungsleden 2009 – dag 6

Tisdag 30 juni – Nallo

”En klarblå himmel igen med lite molnbankar i norr och söder, i stort sett ingen vind heller. Enligt uppgift låg nu ett högtryck placerat över Norrland, +31 grader i bl.a. Lycksele. Ryckte till mig en plats i köket, brassa gröt, innan resten av stugan hade kommit på benen. Fyra irländskor var snabbast och ryckte i spänner och grytor.”

Den sjätte etappen genom passet på drygt 1500 m ö h skulle bara vara 8 km fågelvägen. I verkligheten blev det lite längre pga terrängen och snöförhållandena. Större raviner hade gått under vintern i passet och hängdrivor av snö på ömse sidor släppte ifrån sig mindre snöskred när värmen steg i den starka solen. Vandringsstaven var oumbärlig för att kontrollera snöns kvalité och svaga snöbryggor. Fungerar dessutom bra att åka på som en påskkäring utför snölegorna.

Kom iväg först av alla vid 8 och knata på rakt österut mot kammen för att kolla läget i den V-formade dalen upp mot passet. En hel del snöfält, ja rent av mest snö, men jag sick-sackade på barytorna där det gick. Snön var som väntat lös och vattensjuk, men bar för det mesta, speciellt de större fälten. I kanterna sjönk man dock till knäna titt som tätt.

Pausa efter att ha hoppat över den första bäcken lätt. Ett brett stråk hade öppnat sig i snön, men vattennivån var låg. Fortsättningen upp till passet förbi issjön gick bra. Tog en brant snölega på skrå utan problem”.

”I passet öppnade sig en ny värld. Spetsiga pyramidtoppar, häftiga lodräta väggar och isblå vatten. Tog mig igenom en besvärlig rasbrant direkt efter passet med mycket lös sten och block. Där det gick var snön att föredra.”

”På en avsats före den sista utförslöpan på snö ladda jag om med nötgodis och dricka, med bar överkropp. Solen var grymt intensiv i kanten på snön och i lä. Längst ner på snölegan låg fyra renar som mycket motvilligt reste sig sen när jag kom nerglidande på kängorna. Fast och tjock snö i branten till skillnad mot västra delen av passet. Ett par rasbranter återstod, mestadels mindre vassa sprängstenar från laviner.”

”Sedan återstod bara en tillfällig jokk (ej med på kartan), ett par snöbryggor och den sista lätta branten vid fallet, ner till stugan som ligger vid sammanflödet från mitt pass och dalen till Sälka. Rinner ut i Vistasdalen sen. En äldre typ av stuga (1965), parmodell med 10 bäddar i vardera änden, med draperier för ”rummen” och värdrummet mittemellan.”

Stugvärden Roland (58 år) behövde en paus i vedkapningen och bjöd på riktigt te med pepparkakor, samt tillhörande utbyte av fjällerfarenheter, goa möten, historier och upplevelser av andra fjällnördar. Dök till sist upp två äldre par från Vistas vid 17-tiden. Damerna var helt slut och gubbarna högljutt skrävliga! Tog en kopp kaffe med dem en stund men vek in för kvällen i min egen 10-bäddskupé. Ryggläge (utan snarkstörning) och inläsning av Tore Abrahamssons tips för området. Om vädret tillåter blir det nog en dagstur till kojan vid Unna Räitas i morgon bitti.”

Ja, hur var det nu med stugvärdinnans råd att inte ta sig genom passet så här års. Både ock skulle jag säga. Tog lite tid då man fick vara mycket mer försiktig än vanligt. Snön bar bättre än väntat, åtminstone på förmiddagen. Den känsligaste delen var all lös sten och även stora block från lavinerna som inte var att lita på. De hade inte satt sig utan även stora block vickade eller rullade när man kom upp på dem. I kanterna på skreden var det också svårt att avgöra vad som fanns under snön, sten eller tomrum. Var det osäkert fattade jag vandringsstaven på tvären för att kunna bromsa ett fall i ett hålrum i snön. Men som sagt, allt gick bra utan att ha passerat det här passet tidigare. Med försiktighet och tålamod ordnar sig allt, fast i dåligt väder hade jag nog övervägt att vänta in nästa dag.


Samtliga bilder togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén.

Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.

Levande vatten 13

Arbetsfri lördag, frivillig karantän, dålig dag eller skitväder ute. Oavsett, gör som jag, sätt er bekvämt tillbakalutade. Ta ett lugnt, djupt andetag genom näsan och släpp ut långsamt. Njut av vattnets porlande och spara bilderna i den tanke som uppstod. Blunda och låt minnet spela upp bilderna. Finns det en själ, så är detta själavård.

Ån Mysklan, Rogens naturreservat, Härjedalen – 2020-09-07

Levande vatten 12

Gråmulen eftermiddag, svag sol som inte riktigt orkar fram. Med andra ord dåligt ljus för att försöka fotografera vattenrörelser längs en bäck i en mörk granskog. Denna introduktion är bara en klen förklaring till de halvdåliga bilderna nedan när mörkret började sänka sig. I upphetsningen av att ha hittat ett tiotal musselskal på botten i min öringbäck, slog det mig plötsligen att det måste vara flodpärlmusslor. De lever ju i symbios med öring, där de mikroskopiska larverna parasiterar på öringens gälar. Smart lösning där det hela tiden passerar näringsrikt syresatt vatten.

Jag hade aldrig sett flodpärlmusslor tidigare men läst lite om dem. Lyckan blev väldigt kortvarig. Var för snabb att artbestämma och fick genast pisk på fingrarna av proffsen på Artportalen. Ser ut som en marin art enligt en anmärkning på min bild. Det skulle förklara att de var så ljusa. Antagligen tomma skal som blekts med tiden och kommit fram ur någon gammal skalbank från stenåldern då havsnivån troligtvis nådde hit. Då bäcken meandrar kraftigt så blottläggs hela tiden nytt material i kanterna, vilket kan förklara fyndet.

Men, det finns en sötvattensart som liknar denna, Flodärtmusslan, som är relativt ovanlig. En av 20 arter i släktet Pisidium, Ärtmusslor. Så det återstår bara att återvända med vadarstövlar för att försiktigt undersöka om någon av dessa musslor var vid liv eller inte. Spännande fortsättning följer……

Vakande ögon

Det senaste året har jag känt mig iakttagen varhelst jag passerat ett träd, oavsett var jag har varit. Först ett prassel bakom en tall, likt en hackspett eller nötväcka på jakt efter insekter. Sedan ett lite irriterat smackande. Stannar man upp och smackar lågmält tillbaka tittar oftast ett par runda pliriga mörka ögon fram bakom stammen, undrande vem som inkräktar i skafferiet. Vår vanliga ekorre (Sciurus vulgaris) är relativt skygg på sin hemmaplan men mycket nyfiken. Vid fågelmatningen skyr den dock inga medel utan tar för sig av alla gratisprover.

Min egen känsla är att den verkar ha haft några goda år, åtminstone här i södra Sverige. Om det beror på milda vintrar som en effekt av klimatförändringarna eller om jag varit mer frekvent ute och kanske också mer observant, vet jag inte säkert. Ser man på rapporterna i Artportalen har den ökat från ca 1500 individer till ca 5000 på de senaste fem åren. Men, det vore roligt att höra hur andra upplever det också. Oavsett, så är det en mycket trevlig bekantskap ute när dagarna blir kortare och skogen tystnar alltmer.

  • Bild 1: Myrens gravplats, Strömstad – 2019-08-20
  • Bild 2-4: Orrevikskilen, Strömstad – 2020-03-27
  • Bild 5: Kockholmen naturreservat, Strömstad – 2020-11-13

Fåglar vid havet 6

Storskarv (Phalacrocorax carbo)

Hatad, men inte hotad. En grym fiskare och riktig allätare när det kommer till fisk. Trivs lika bra inne i hamnen som på de yttre skären under vintern. Mycket mån om att hålla sin våtdräkt i trim. Lufttorkar vingar, putsar fjädrar och lägger allt till rätta inför nästa dykrunda. Dess ögon är placerade långt fram vid näbbroten, antagligen för att ha perfekt syn framåt under vattnet. Tittar solen fram har den inte bråttom utan kisar lite och stilar sig i glansen från fjäderdräktens alla gråsvarta toner. Karaktärslös är den inte i alla fall, västkustens ”ålekråka”.


Samtliga bilder från Strömstad, södra hamnen – 2020-11-19