Pausfågel vecka 20

Fiskmås (Larus canus) – Mew Gull


  • Bild 1 och 3, Orrevikskilen, Strömstad, mars 2020
  • Bild 2, Nötholmen, Strömstad, maj 2021
  • Bild 4, Strömsdalen, Strömstad, juli 2020
  • Bild 5, Egen trädgård, Strömstad, maj 2021
  • Bild 6, Industriområde, Strömstad, maj 2021

Grön värld

MONOKROM del 3

Världen är blå och grön, mest grön i våra ögon och speciellt nu denna tid på året. Vi söker efter den lugnande effekten som grönt rent vetenskapligt har på oss människor. Det gröna motsvarar antagligen vår uppfattning om levande liv, nödvändigt för vår existens överhuvudtaget. Den gröna världens skiftningar, från vårens skira tunna grönska till högsommarens mätta mörka ton, får en mycket tydlig differens i mono som blir en ny upplevelse att lägga till i bildvärldens mysterier.

BARRTRÄD, BLAD OCH BRYSK BUSE

Samtliga bilder från Saltö, Strömstad – 2021-05-07


Seendet

MONOKROM del 2

Kisa med ögonen, sa en kompis som är konstnär en gång. Då ser du världen mer i kontraster liknande en svart-vit bild. Ja, det fungerar till viss del men färgerna stör ändå uppfattningen. Just störande kan färg vara i en bild, så störande att motiv försvinner i röran. Detaljerna som skapar innehållet framträder inte heller och den kreativa fantasin går till spillo. Uttrycket som man såg då bilden togs kommer inte fram.

KLIPPOR UTAN VATTEN

KLIPP TILL

Bilden skapas i fotoögonblicket, anser en del fotografer/bildskapare. Ja, det mesta men jag håller fast vid att en ny skapandeprocess tar vid sedan framför skärmen. Fotografen har ju redan beskuret ”verkligheten” i sitt val av bildvinkel, format, utsnitt etc. Att i efterhand beskära, dela på och ändra format är en skapandeprocess som frigör tanken och hittar nya uttrycksformer, där detaljer får fantasin att ta ett extravarv i hjärnkontoret. Befriande!

Fyra utsnitt av ovanstående bild på en ”vanlig” klippa:


Samtliga bilder från Saltö, Strömstad – 2021-05-07

Grå värld

MONOKROM del 1

Förstår faktiskt inte varför man säger svart-vita bilder när det handlar om en värld fylld av gråtoner, där inget riktigt är vitt eller svart. Tänker tillbaka på tiden man bara hade råd med TRI-X i kameran, fick framkalla och kopiera själv. Men i sökaren var det färg och resultatet blev inte alltid som man tänkt sig. Med den digitala revolutionen försvann inte bara slaskandet i labbet utan gråskalan kan nu ses och påverkas direkt i sökaren. Gäller bara att våga ta steget. Visst händer det ofta att jag vill omvandla färg till mono i efterhand, men den omedelbara upplevelsen vid fotograferingsögonblicket uteblir då. För egen del så har jag helt enkelt lagt in de monokroma inställningar som en egen programmering på kamerans mekaniska programratt, i mitt fall under C1. Denna ligger dessutom lämpligt intill läge M (manuell) på ratten i Canons fall. Lättaste sättet enligt mitt tycke att växla mellan mono och färg på samma motiv, men andra har säkert egna bättre knep i fält.

KLIPPOR OCH VATTEN

Saltö, Strömstad – 2021-05-07


Invasiv avart

Strandtåg (Nylona maritima)

Ett tyvärr inte nytt inslag i strandfloran, men ett ständigt växande problem. Tillför inget då den är ständigt grön och ej förmultnar. Tränger istället undan andra strandväxter och förorsakar sterilitet i sin nästa övergångsfas, mikrolevande i havet, när sol brutit ner strandtågen i sina minsta beståndsdelar. Regnet göder sedan havet och dess invånare går en lång plågsam död till mötes. Dess vattenlevande släkting Havstrålen (Horribulus maritima) är mer skonsam då den snabbare dödar de större frisimmande varelserna när de fångas av dess overksamma garn på havets botten. Andra arter på stranden kan bara huka sig och vädja till mänsklig omsorg, så kallad förvaltningsplan i nationalpark.

Strandväxter, Saltö Strömstad – 2021-05-07

Växt till nytta

Strandkål (Crambe maritima)

Faktiskt första gången jag sett strandkålen födas. En verklig färgupplevelse att se de första ljusgröna skotten övergå i lila toner. Bladen som vecklar ut sig ur trångboddheten och söker ljuset. Om någon vecka eller två med värme har de sedan förvandlats till stora utbredda blågröna kålhuvuden med vita korsblommiga stjälkar. Då kanske man får sällskap av Makaonfjärilarna som larvade runt de vissnande växterna i fjol höstas. Observera att strandkålen är fridlyst i vissa landskap, även om den ses som ganska vanlig i Bohuslän.

”Strandkåhl kallades den allmänt af fiskare. Växer på en stor del holmar vid stränder i sanden ock stengruset, samt bland klappuren der andra örter ei kunna komma fort, til exemp. på Lugnholmen utan för Strömstad, Linghud, stora Svangen, Olaskär i Tanum, samt åtskillige andra längs efter hela siökanten. Hvilken hade kunnat inbilla sig at träffa denna vilt växande i Sverige? Til bladen liknar den aldeles vår vanliga Blåkål, så at man skulle hafva möda, at kunna skilja dem från hvarandra: näppeligen kan ock någon kål hafva större ock tiockare blad, än denna. Ingenstäds viste de at använda den til någon nytta, iag skulle dock tro, at den nästan så väl kunde nyttias til mat för folck som annan kål.”

Ur Förtekning på några örter fundna i Bohus-Län 1742 av P. Kalm (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1743)

Strandkål, Saltö Strömstad – 2021-05-07

Driftig växt

Trift (Armeria maritima)

Det inger ett visst hopp när en växt ser ut att klara olika miljöer och förändringar. Den på västkusten vanligt förekommande triften började, något sent i år, sin blomning i början av maj. Den är en makalöst torktålig växt, där kustklimatet inte ger något som helst skydd på torr grusmark eller i klippskrevor. Fjolårsståndarna vittnar om ett hårt liv men under markytan skjuter nya knoppar ut, först enstaka tidiga spanare sedan breder de rosa mattorna ut sig. Kronbladen som nästan är genomskinliga i början, tar snabbt form och bildar en tät klase av ögonfröjd. Den räds inte ens vår urbana miljö utan har hittat nya nischer i det saltbemängda gruset längs vägkanterna. Man får bara tacka och bocka!

Hoppet

Brokhoppspindel (Evarcha falcata)

Här man man bokstavligt tala om ”att leva på hoppet”. Dess spänst och hoppförmåga överträffar det mesta vilket ger närgångna fotografer eller naturspanare en utmaning. Den undviker fiender och svåra hinder lätt genom att snabbt byta position och försvinna i markförnan.

Det påstås att hoppet är det sista som överger människan, men skall mänskligheten ställa sin tilltro till nåt man hoppas kommer att ske i framtiden måste jag nog citera en mycket mer klarsynt tänkare:

”Hoppet måste i vår tid produceras”

Harry Martinsson
Brokhoppspindel, Hällekind Strömstad – 2021-04-28