Ett samhälle utan möjligheter till skugga fungerar inte när temperaturen ligger konstant mellan 28-32 grader Celsius. Havsbrisen för bara med sig fuktig ånga, närmare bastu kan man inte komma. Vi på de norra breddgraderna suktar efter detta, men hur länge till när sydeuropeerna redan börjat fly norrut till svalkan. En svalka som enligt långtidsprognosen för i år ser ut att närma sig 30 grader C redan i juni månad. För sent att gräva ned sig i en jordkällare. Återstår bara att krypa in i en glasbubbla under havsytan, eller som de flesta andra stoppa huvudet i sanden (vad det nu skulle ha för avkylande effekt (?!), fast man slipper ju se allt elände…..).
En torr och solig inledning på maj har väckt plantorna och med dem livet vid våra fötter. Lite kyla i luften och nordliga vindstråk gör insekterna tveksamma. De flyttar sig ogärna, sparar energi och försöker bara överleva. Den lilla vårtbitaren, som troligtvis kläcktes bara för någon vecka sedan, håller låg profil. Onödigt att irritera trädgårdens gråsparvar eller talgoxar i onödan, det kan straffa sig direkt. Humlan spatserar hellre än startar upp vingmuskelaturen. Gäller bara att finna skydd innan det analkande regnet hinner ikapp, vilket trädgårdssnäckan inte har några problem med.
Så satt den bara där, rödstjärten, i strålande sol på arbetarnas egen vilodag. Först lite blyg men med en långt ifrån oblyg röd stjärt bröstade den sedan upp sig. Tog ton och tycktes tala till hela kvarteret. Dags att vakna upp, förändringens tid är här. Visa vad ni står för och tveka inte på att det går. Jag vet vad det innebär att vara migrant, år efter år. Här, i denna trädgård är jag tacksam för att alltid vara välkommen. Så hör min uppmaning, så skall jag förgylla er tillvaro genom hela sommaren.
Alla helgar inte dagen. I skuggorna rör de sig i sin urblekta dräkt, försöker inte sticka ut eller synas i onödan. Svartfötter till gransångare låtsas att allt är som vanligt och plockar godbitarna i lönnen, utan tanke på andras behov och att dela med sig. Rofferiet har inte plats i denna trädgård en sådan här helgdag.
Nästan två veckor har förflutit sedan jag besökte paret brun kärrhök, Gräddvinge och Zorro. Det är känsliga tider månadsskiftet april/ maj. Om det vill sig väl och inga fritidsfiskare har varit för närgångna i ån vid boplatsen bör paret snart ha lagt de första äggen. När jag anlände satt Zorro och spanade från en låg buske, 50 m från boplatsen. Lyfte nästan genast när jag streta på uppför berget, men återkom efter en kort stund och släppte ner ett byte över boet, där det visade sig att Gräddvinge låg, helt skymd i vassen.
Efter ytterligare ca 10 minuter återkom Zorro med en sork i klorna, men denna gång lyfte hon och följde honom in bland träden där han överlämnade godbiten. Tog över en kvart innan sorken var styckad och uppäten. Zorro passade på att förbättra boet med en kort klen kvist under tiden. De flög därefter gemensamt söderut mot ängarna på ömse sidor motorvägen och var borta i över en timme. Tillbaka la sig Gräddvinge i boet medan Zorro fortsatte jaga i al-träsket. Slutsatsen blir att hon nog kommer att lägga ägg närsomhelst, med förhoppningsvis nykläckta ungar runt 1 juni. Spännande!
Trots 12 plusgrader kändes kylan från västanvinden rejält. Här i bergets skugga var björkens blad faktiskt inte större än musöron och i solgasset på al och blommande sälg hade humlorna bråttom att ta till sig av det lilla som fanns tillgängligt. Gransångaren utgjorde dock den största faran i buskarna. En gång i kvarten kom det djupa bastoner i stereo från vassen nedanför berget, två rördromar med olika basregister samstämde sina strupresurser. Mäktigt att höra!
Några ormvråkar och en gammal havsörn hade flugit förbi på håll under de få timmar jag suttit och spanat. Strax innan jag tänkt ge mig av hemåt lyfte en storskarv från vasskanten, vilket fick mig att lyfta blicken uppåt. Mycket riktigt, ännu en gammal havsörn kom snabbt förbi söderut vid sidan om mig. Hann bara med några snabba bilder, när den sneglade på mig och vek av. Men hemma upptäckte jag örnens brådska. Detaljgranska några bilder och det ser faktiskt ut som den hade tagit en fågel. Kunde bara urskilja två smala ben med tre tår utan simfötter och endast örnens ena fot var tydlig i skuggan under den. En vild gissning att den kanske tagit en rörhöna i vassen och var på väg till boet och en ruvande hona…….
Tänker mig att kärrhökarna nu behöver lugn och ro, såväl paret vid ån som det andar paret jag såg idag jaga på andra sidan sjön, tillsammans längs bergets vasstråk. Respekt för livet, detta och kommande generationer.
Vilar ryggen i trädgården efter en stundtals hektisk fågelvår, men när man får besök måste man ändå ta tillfället i akt. En större hackspett tog grannens björk i besittning och satt kvar ett tag. En chans att föreviga bekantskapen togs tillvara innan de ljusgröna musöronen snart bäddar in björken helt.
Trädgårdstider är tid ute i sol och värme, fika på altanen och ett ypperligt tillfälle för de observanta kråkfåglarna att ta del av ny försommarmeny. Kan nog med stor säkerhet säga att munsbiten tillhör familjen kanelbullar, närmare bestämt Pågens kanelsnäckor. Fågeln är en ovanligt företagsam vanlig gråkråka.
LIV I FRI LUFT 