Höst borta 5

URDJURSRÄTT

Vår främsta landskapsförvaltare i norr, renen, har finslipat detta landskaps former alltsedan inlandsisen försvann. Renarna tillför stor nytta, inte bara genom att trampa upp stigar för fiskare och frilufsare i skog och på fjäll. De bromsar upp klimatförändringens effekter genom att beta av fjällbjörkens späda plantor som söker sig längre upp på fjället. Men samtidigt hotas hela deras livsmiljö från alla håll. Kalhuggning av skog, där lavar försvinner. Krav på gruvdrift i renbetesland för att tillfredställa det ökade behovet av metaller i el-fordonens batterier. Allt vanligare extremväder med markbunden is, lokalt stora snömängder och sämre vårisar försvårar traditionell renskötsel som en direkt följd av de accelererande utsläppen av koldioxid.


Rogens naturreservat, Härjedalen – 19-24 september 2021

Höst borta 4

INGREPP

Skog och mark nära trädgränsen är mycket känslig, för alla typer av ingrepp och yttre påverkan. Marktäcket är tunnt, jorden mager med mycket sand och grus där landskapet inte täcks av våtmarker. Växtsäsongen är kort, vinterns snö och kyla obarmhärtig mot det levande. Men genom årtusenden har arterna anpassat sig och skapat ett unikt ekosystem. Visst så syns ingreppen från de sista brukarna av utmarkerna. Dikade myrar och gamla fäbodar finns kvar, men naturen tar över och återställer envist.

Den mest påtagliga landskapsarkitekten idag är bävern, som trängts undan mot de fjällnära skogarna. Dämmer bäckar och skapar faktiskt därigenom små kolsänkor genom att fördröja markens koldioxidutsläpp. Tyvärr så fäller bävern samtidigt fjällbjörk som motarbetar hans klimatarbete. Kråkor, bergänder och andra bevingade arter i detta landskap utgör den grupp som minst av alla påverkar sin omgivning. Omgivningen påverkar dem istället.


Rogens naturreservat, Härjedalen – 19-24 september 2021

Höst borta 3

MYRBRUK

De försvinner långsamt, resterna efter nybyggarnas bruk av myrar långt från den egna gården. Knuttimrade lador, nödvändiga för höstens myrslåtter, är snart det sista som minner om det mödosamma livet där allt togs tillvara för att boskap och människa skulle klara den långa vintern. Gräs och starr växer fortfarande, men sakta sker en förändring till fastare mark. Intåg av nya växter, vide och dvärgbjörk, småtall och bärris, försämrar myrens förmåga som vattenreservoar. Tjälen skjuter upp små öar av vitmossa som genast invaderas av växtlighet som är tåligare mot torka. Klimatförändringarnas effekt på vattenbalansen blir alltmer påtagliga, som helt torra myrmarker år 2018.


Rogens naturreservat, Härjedalen – 19-24 september 2021

Höst borta 2

RISIGT

Gråväder, där solen inte orkar bränna sig fri sikt genom tunga skyar. Klarheten försämrad på håll men allt består runt ens egna knän, bland låga buskar och bärris. Färgskalan skiftar för varje planta, torka och kyla sätter tonerna säkert. Från kalfjällets mattor av mörka kråkbär och klarröda ripbär till skogens överflöd av blåbär med inblandning av släktingen odon.


Rogens naturreservat, Härjedalen – 19-24 september 2021

Höst borta 1

TERAPI I BJÖRKSKOG

Ett sånt överflöd av färg, att bara sluka med alla sinnen. En sista pyroteknisk akt i årets föreställning av in natura. Övermäktigt som pukor och trumpeter i symfonins avslutande crescendo. Inga applåder ekar mellan träden, bara ett svagt viskande mellan tall och fjällbjörk. Gemenskapen beundrad av de späda buskarna av dvärgbjörk, rödoranga av upphetsning att få vara en liten del av detta rytmiska förlopp. Pånyttfödelsens anlag trycker på och skjuter ut klorofyllförlorarna för att ge utrymme åt grenspetsarnas övervintrare.


Rogens naturreservat, Härjedalen – 19-24 september 2021