VÄGVAL

Livet är fullt av val. Från trivialiteter som dagens middag till att lägga sin röst i ett val till riksdagen. På min vanliga morgonrunda så gick funderingarna i takt med mina steg. Istället för att studera fötternas rörelse, som normalt gör som jag tänker, höjde jag blicken och uppfattade att det sker vägval i skogen med.

Det första är klassiskt i polariseringens värld idag. Antingen är du för eller emot, höger eller vänster, vilket bara resulterar i en kluven värld.

Sedan kommer de som försöker lirka sig fram mellan olika åsikter och aldrig riktigt ta ställning. Glider undan och slingrar sig när andra pekar riktning.

Det tredje exemplet är också välbekant i kretser med en mycket uttalad åsikt och plan för världen. Leder som regel till splittring där varje förgrening försvagar strävan mot målet.

Till sist de som inte följer strömmen och går sin egen väg, oftast ensamma och i tysthet. Det ställer förvisso till det lite i samhällsmaskineriet men drunknar till slut i massan.

Jag vet inte vem du är som läser detta men en sak är mycket klar. När 100 00 forskare runt om i denna värld är ense om att det faktiskt är vi människor som nu har ställt till det, då finns bara ett vägval redan idag.

Strömstad – 23 mars 2023

Ebb i skafferiet

Lågtrycksväder igår med tjock dimma hela dagen, varma svaga ostliga vindar idag. Detta gav lågvatten och med ebb på det så blir den grunda havsviken snart ett virr-varr av lera, smågölar och rännilar. Skillnaden i havsvattennivå kan bli ganska stor mellan ebb och flod i norra delen av den svenska Västkusten. Detta utnyttjar en del fågelarter, framförallt simänder och vadare, men också som i detta fall knölsvan. Fjolårsungarna hänger fortfarande ihop med föräldrar fram mot häckningen och tar till vara alla tips som ges.

Vegetationen är sparsam på botten än så länge, men knölsvanen är nog ingen finsmakare. Att trampa vatten så botteslammet rörs upp och frigör både det ena och det andra verkar vara en metod. Knölsvanen ses till och med sila slammet så det rinner i mungipan, som en riktig snusgubbe. Andra svanar föredrar hellre att invänta stigande vattenstånd med bättre simförhållande innan de ger sig in på den grunda leran.

Grunt vatten gör det inte alltid så lätt att ta sig fram för en tung knölsvan. Speciellt om botten inte är jämn och blandar hålor och lerbankar. En avvägning mellan att lättare nå födan och behöva ägna många timmar åt att tvätta buken därefter.

Nöddökilen, Strömstad – 19 och 22 mars 2023

Trädkryparen

En fördel med att befinna sig en bit ovan mark, i detta fall i ett fågeltorn, är att man ser världen lite mer ur fåglarnas perspektiv. Ett lågmält lite ovanligt läte från al-dungen fick mig att vända blicken från havsviken in mot skogen. Försökte efterlikna det tysta ljudet och fick faktiskt svar på tal, så att säga. En liten ivrig och välkamouflerad ryggtavla syntes genom de blommande al-kvistarna och avtecknade sig mot stammens spruckna bark.

Trädkryparen rörde sig konstant, ständigt uppåt i en spiralrörelse runt trädstammen. Tar stöd med den förhållandevis långa stjärten, lyssnar och letar i barkens veck. Den har inga som helst problem att klättra lodrätt eller få grepp om en lutande stam tack vare sina långa klor. Med en lång och spetsig näbb, till synes klen, bearbetar den på hackspett manér barken och lösgör vid behov så mycket som behövs för att finna de slöa insekterna.

Orrevikskilen, Strömstad – 15 mars 2023

Fallen eagle

Eftermiddagen började bli sen i fågeltornet. Händerna kallnade när sittplatsen hamnade i skugga. Bara några få plusgrader i luften och havsviken var frusen så när som på en smal ränna med sötvatten från en bäck. Ovanligt lugnt med fåglar, nästan inga gäss syntes på ängarna. Mot en klarblå himmel i norr framträdde en välbekankt silhuett på långa breda vingar.

En ung havsörn kom på höjd i min riktning, rakt över viken. Försökte fånga in den i sökaren med stela fingrar i vantarna. Oväntat släpper örnen ner benen och spanar ner i bäcken. Den vinklar in vingarna och beslutar sig för en snabb störtdykning rakt ner i en konstig vinkel och nästan i ryggläge. Försökte följa den med darrande händer.

Om den trodde att den sett en fisk eller ål vet jag inte, men att döma av betendet därefter så var jaktförsöket klart misslyckat. Såg ut som den såg sig om och hoppades att ingen sett den aviga och onödiga luftakrobatiken. När örnen ändå hade landat så kanske en stor slurk sötvatten skulle kunna vederkvicka sinnena. Eller så försökte den bara kontrollera vad det var som hade fångar intresset tidigare högt upp i skyn.

Örnen blev snabbt varse att jag stod och iakttog den. En oförsiktig rörelse när jag försökte resa mig upp fick den omdelbart att lätta och nästan slukas av skogen i bakgrunden. Hela äventyret över på mindre än en minut, enligt kamerans registrering. Lite skakig efteråt, inte bara av kylan. Första närkontakten i år, vi får bara hoppas på fler. Trägen vinner!

Orrevikskilen, Strömstad – 8 mars 2023

Hundrunda #8

Pilfinkar

Stötte på en flock pilfinkar på dagens andra hundrunda. De trivs bäst i de täta snåren som kommunens folk förgäves försöker röja på en obebyggd tomt mellan några villor. Den misslyckade bilden överst gav mig en flash-back till mina första trevande försök som fågelfotograf för mer än 50 år sedan. En Canon FT-QL med ett ljussvagt Soligor 400 mm tele gav oftast för långa slutartider, trots en snabb Tri-X S/V film. Kameran finns kvar precis som den nu nästan kultförklarade korniga filmen för ca 150 kr/st. Resultatet efter någon timme i mörkrummet, med för kort sköljtid, blev oftast som ovan, fast kornigare.

Slotteberget, Strömstad – 10 mars 2023

Bergsbrantens skatt #7, resume’

Den mest värdefulla skatten finns i oss själva och runt om oss. Den får växter att återuppstå varje år på våra nordligare breddgrader. Den ger förutsättningen för alla levande varelser på detta klot.

Vi kan förundras över vattnets omvandling mellan olika former, se dess skönhet och bländas. Först när vi sätter ett värde på vattnet som ser bortom diamantgruvor och guldfyndigheter inser vi dess betydelse.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #6

Ingen mänsklig hand kan skapa detta, möjligtvis avbilda och försöka återskapa. Att bara få uppleva en fas i denna skapelseprocess är tillräckligt för att inse sin egen otillräcklighet. Lystern kan ingen diamant ersätta. Strukturer och ytor är, in i minsta detalj, en formgivning som borde få alla konstnärer att ägna sig åt nåt annat.

För mig blir dessa bilder endast ett sätt att levandegöra ett av många naturliga och opåverkade skeenden runt omkring oss, som vi ofta förbiser och kanske inte ens funderar kring. Bara vetskapen om att det redan nästa dag var annorlunda på denna plats, ger mig en trygghet. Det finns en skatt kvar här och på många andra håll, att fritt ta del av.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023