Vinter i Rogen 4

– 28 oC

Riktigt kall dag med dimma morgon och kväll. Så torr som luften känns undrar man givetvis var fukten kommer i från. Sjöar och vattendrag frusna, så det återstår bara det bundna vattnet i snön och trädens mycket återhållsamma ”andning”. Inga morgonpigga skidåkare eller renar, bara gårdagens spårlöpor. Renarna får hålla till godo med frystorkade hänglavar med frostig glasyr denna dag. Skönt att då stå i stugvärmen och fota genom fönster……

Samtliga foton Rogens naturreservat – 2021-02-04

Vinter i Rogen 3

Vägs ände

Fin dag, sol och ingen vind, bara -20 grader C. En tur med spark längs landsvägen västerut kan vara ett bra alternativ till skidorna. Men vägen som leder till Käringsjön är inte plogad, gården är inte längre bebodd under den kallaste årstiden. Den gropiga grusvägen sommartid är nu ersatt av traktor- och skoterspår. Det blir att lämna sparken redan efter en kilometer vid Käringsjövallen.

Käringsjövägen vinter och höst

Åtminstone två kilometer med ”fast” mark upp till bron över ån Mysklan, sedan blir det att pulsa i snö. Allt för att få se om ån är öppen och kanske strömstaren eller uttern stannat kvar. Men ån har nästan slutit sig helt efter de senaste veckornas kyla. Allt som finns är orörd snö, så när som på lite viltspår och en kör av domherrar i fjärran. Absolut tystnad råder för övrigt!

Ån Mysklan, vinter och höst

Samtliga foton Rogens naturreservat – 2021-02-02

Musen och bocken – del 7

Klarhetens källa (forts på del 6)

Musen var fortfarande mycket vilsen i sina tankar. Bocken försökte förklara lugnt och sansat vad det innebär att leva i det okända. Att alla här måste hjälpas åt och hitta sin egen uppgift, nu och sedan. Du kommer snart att finna din uppgift och egen plats i det okända, sa bocken. Men först måste du hitta klarhetens källa och insupa dess visdom. Följ din näsa inåt det okända, så hittar du snart rätt. I det okända säger man att vi alla växer med vår uppgift. Ta med dig den visdomen så kommer det att går bra, avslutade bocken och doldes igen bakom de ståtligt vajande enbenta.

Doften av klart vatten drev musen längre in i det okända, det blev en allt starkare dragningskraft. Han hade inte ens tid att nyttja de bär och örter som rikligt växte vid de enbentas fötter. Det glittrade i en ljusare öppning bland de enbenta. En källa med vatten, så klar att man såg allt på dess botten och hur det kom en sjudande ström av nytt vatten hela tiden upp till ytan i källans mitt. Han drack försiktigt, små klunkar utan att se sig omkring, uppslukad av dess kraft. Därför märkte han inte den stora, massiva varelsen, som iakttog honom från den motsatta stranden.

När musen släckt törsten, reste han sig, kände sig pigg och upprymd. Hmmm, hummade varelsen på andra sidan, nästan för sig själv. Musen spetsade öronen, men kunde inte riktigt urskilja vad det var som lät. Nyfikenheten fick honom att går runt källan mot ljudet och där stod, eller rättare sagt låg han forna vän och räddare, paddan! Musen kände igen honom direkt, även om paddan nu såg gammal ut och hade förlorat sin transparens.

Du hittade rätt till slut, sa paddan. Klarhetens källa blev mitt hem, för en kort tid ser du. Som många andra kunde jag inte stanna kvar i den lilla världen. Du kan inte heller återvända. Efter att den stora massan fyllde tomheten har öarna blivit obebodda, inget växer där längre. Sterila öar flyter planlöst i massan, klumpar ihop sig och kommer så småningom att upplösas. Smådrakarnas tid är över. Bara de som tog sig in i det okända kan överleva som jag gjorde, med vissheten att min uppgift nu är viktigare än mitt tidigare liv.

SLUT (fortsättning följer)

Hände i Bullareskogen, Strömstad – 2021-01-05


English translation:

The well of clarity (continued on part 6)

The mouse was still very lost in his thoughts. The goat tried to explain calmly what it means to live in the unknown. That everyone here must help each other and find their own task, now and then. You will soon find your task and your own place in the unknown, said the goat. But first you must find the well of clarity and absorb its wisdom. Follow your nose inwards into the unknown, and you will soon find the right way. In the unknown, it is said that we all grow with our task. Take that wisdom with you and it will go well, the goat finished and hid again behind the stately swaying one-legged friends.

The smell of clear water drove the mouse further into the unknown, it became an increasingly strong attraction. He did not even have time to feed on the berries and herbs that grew abundantly at the feet of the one-legged. It glittered in a brighter opening among the one-legged ones. A well of water, so clear that you could see everything at its bottom and how a simmering stream of new water kept coming up to the surface in the middle of the source. He drank gently, small sips without looking around, engrossed in its power. Therefore, he did not notice the large, massive creature, which was watching him from the opposite shore.

When the mouse quenched his thirst, he got up, felt alert and elated. Hmmm, hummed the creature on the other side, almost to himself. The mouse pricked up its ears, but could not really make out what it was that sounded. Curiosity made him walk around the well towards the sound and there stood, or rather laid down, his old friend and savior, the toad! The mouse recognized him immediately, even though the toad now looked old and had lost its transparency.

You found the right way in the end, said the toad. The well of clarity became my home, for a short time you see. Like many others, I could not stay in the small world. You can not return either. After the great mass filled the emptiness, the islands have become uninhabited, nothing grows there anymore. Sterile islands float aimlessly in the mass, clumping together and will eventually be dissolved. The time of the little dragons is over. Only those who entered the unknown can survive as I did, with the certainty that my task is now more important than my previous life.

THE END ( to be continued)

Vinter i Rogen 2

Gå på skidor och spåra

Det brukar inte bli så många dagar på längdskidor på Västkusten numera. Februari i Härjedalen innebär att man måste gå på skidor, som jag fortfarande uttrycker det. Något annat alternativ finns inte, förutom snöskoter. Rogens naturreservat innebär lyckligtvis reglerad skotertrafik och därmed en tystnad som märks. Några av medresenärerna föredrar att åka skidor, men jag får inte ihop det. Åka utför en backe okey, men uppför otvivelaktigt så går man. Så jag håller fast vid att jag går på skidor.

I den kalla sockriga snön har däggdjuren det tufft. Renar, älg, räv och hare utnyttjar vägarna eller våra skid- och skoterstråk som är hårt packade. Utanför dessa leder är det ett hårt och tungt liv att skaffa sig föda. Men efter en natt är det som att läsa en bok. Att se hur räven smugit sig fram till håligheter mellan stenar eller under vindfällor. Någon gång ser det ut som en lyckad jakt på en sovande dalripa i snön. Hermelinen gräver tunnlar i snön i jakt på sork och lämmel. Riporna har knaprat på dvärgbjörknas knoppar och lämnat ett virrvarr av spårlöpor efter sig.

Ressällskapet som håller sig i preparerade spår

Samtliga foton Rogens naturreservat – 2021-02-01

Kungsleden 2009 – dag 17

Lördag 10 juli – Pårte

Turens näst sista vandringsdag till STF Pårtestugan var en 2-milatur, mestadels genom skog i lätt terräng, men bitvis upptrampat och stenigt. Leden gick också lite på skrå längs fjäll som gränsar mot Sareks nationalpark.

”Helgrått konstaterande, även utan glasögon. Såg inte en skymt av Rapadalen. Någon Skierfetur blir det alltså inte. Satsar vidare mot Pårte, eventuellt uppehåll och lite fiske på vägen kanske.”

Sällskap av sex andra när Lennart Länta fräste över med oss med en fyrtakts 50-hästare på 10 min a´ 150 kr per person. Regnet strila ner men avtog allteftersom skogen avlöstes av en fjällsluttning till slut. Sträckan kändes lång genom barrskog och björkskog. Inget speciellt hände Jo, en jättelik två meter hög rotvälta, täckt av ljusbrun mossa, fick mig att se en gammal brunbjörn på håll i skogen. En liten svart centiped korsade stigen. Domherre, taltrast, talltita, lövsångare mm hördes. Nära Pårte sågs även tretåig hackspett. Både orre och tjäderspillning syntes längs stigen, liksom massor av älgspillning.”

”Kängorna var redan våta av regnet, så lusten att klafsa ut i bushen var noll. Tog en kort rast efter första fjällbranten. Höll på att bli ifatthunnen av två raska tyska ungdomar med tunga säckar. Fick fart igen över fjället. När andra sidan syntes var det en tudelad känsla. Nedre delen av sjösystemet var reglerat (35 meter enligt den gamla kartan) med stora bruna döda stränder. Övre delen hade Rogenkaraktär till viss del, med fina småsjöar och bäckar som lakritssträngar i grön gelé.”

”Innan jag gick ner från fjället hittade jag resterna av tre unga renar, två entaggare. De hade troligtvis letat bete högt uppe i branten på någon barfläck under senvåren, utlöst ett ras eller en lavin och störtat ner i stenskravlet. Bara ben och päls var kvar.”

”Var i Pårtestugan vid 15-tiden. Två Kirunabor hade redan anlänt efter att ha tältat halvvägs från Kvikkjokk. Senare dök dansken och japanskan upp, helt slut. De delade kupé med mig för stugan fylldes snart av fler vandrare. Platsen var fin, en udde i sjön med värdstugan längst ut (så klart) och en Abrahamssonstuga innanför. Bara sjövatten att dricka men fint bad ute på udden. Tog ett överkroppsbad genast medan myggen fick ett skrovmål på min spända rygg.”

Småöring vakade i sjön så jag provade lite under kvällen. Det var gott om småfisk som högg i Pårtesjön. Efter några försök fick jag ur den tystlåtne stugvärden Roger Nilsson från Lycksele, lite tips på var det fanns lite större fisk, men utan båt var det svårt enligt honom.

”Gick ut och borsta tänderna och drog en sista öring på 20 cm”.


Samtliga bilder togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén.

Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.

Vinter i Rogen 1

Fjällvattnets stugby

Vissa har redan fått nog av snö och kyla, men min norrlandssjäl pockar på uppmärksamhet. Det skall vara riktig snö, klart väder och kyla som knastrar under hundtassar till och med. Något kortare dagar i Härjedalen och Rogens naturreservat, men månljuset och snön hjälper till att finna vägen. Bara -16 grader C denna morgon när hundarna måste ut. Ett trolskt morgonljus som hänger kvar i kylan. Båtarna ligger i ide i sina båthus vid sjön. Doften av kall snö och tystnaden som bara bryts av enstaka morgonpigga talltitor och dalripor som lyfter yrvakna ur sina snölegor.

Is-studie VII

ISIG VÄG

Skogsvägen har fått skador och spår av avskogningen tidigare i höst. Sen regn, lite snö, tö och kyla har nästan gjort den oframkomlig till fots också. På vissa ställen har tjälen skjutit upp marken redan, i spåren ligger torrfrusen is. I de djupare partierna bottenfruset och i dikeskanterna märkliga is- och frostkreationer. Bra att man måste gå långsamt fram, så man hinner upptäcka det lilla i det stora.

Samtliga bilder från Bulllareskogen – 2021-01-27

Is-studie VI

BÄCKEN

Sjön är frusen med decimetertjock is, men bäcken står emot vid utloppet. Det första lugna partiet på forsnacken har en tunn isskorpa med frostiga mikrogranar. Efter dämmet klamrar sig isen fast på stenar i strandkanten, sköljs över och försöker bygga muskler för att kanske bilda en brygga över till andra sidan. Den ständiga rörelsen i vattnet gör kampen ojämn.

Samtliga bilder från Bulllareskogen – 2021-01-27