Ordnat kaos

Att dyka ner i växtvärlden är omtumlande, till synes helt kaotiskt där alla olika arter ser ut att bara ha ett mål. Att nå solljuset, blomma ut och säkra återväxten fär nästa år. Men även om mina gamla botaniska amatörkunskaper ligger långt tillbaka i tid, ser jag ändå mönster i detta virrvarr av stjälkar och blad som strävar uppåt. En del nöjer sig med att trycka längs markytan, gräsen sticker iväg åt alla håll utan att möta motstånd med sina smala spjut till blad. Medan de storbladiga växterna, speciellt de som skall tillverka bär, måste få sin bladmassa att ackumulera så mycket energi som möjligt. Kan de samsas om samma livsmiljö borde väl vi ”högt stående varelser” också klara detta……

Bäcken, Strömstad – 31 augusti 2026

Bilden ljuger

….. och ögonen med ibland

Det snäva skärpeplanet på grässtrået ovan ger en illusion av att det har en smalare midja. där skärpan ligger. Metallglansen är inte heller verklig utan bara ett resultat av att det svart-vita originalet fått en något lägre ”färgtemperatur”. Så bilden är en lögn, kanske.

Försökte tolka växten nedan på olika sätt, först med fokus på bladens färg mot bakgrunden. Sedan i en svart-vit variant, direkt i kameran, med avsikt att framhäva de mörka och taggiga foderbladen i dess mitt. Men det märkliga inträffade sedan. När jag snabbt växlar från färgbilden till den monokroma, så ligger det kvar en ljus gulgrön färg på bladen under någon sekund. Ögonen klarar inte den snabba transformationen, men hjärnan inser snart felet och rättar till det. Märkligt!

Pipdån (Galeopsis tetrahit)

Bäcken, Strömstad – 31 augusti 2026

Bara vanligt vatten

LAGRAD LIVLINA

Under mina många fjällvandringar höll vi oss för det mesta på behörigt avstånd från de större glaciärerna i Sverige, som på bilden ovan på Pårteglaciären i Sareks nationalpark i juli 1975 . Att korsa dem sommartid innebar att bära med sig rep som livlina. Behövdes det någon gång så fick man ta omvägen via glaciärens tunga där vattnet flödade konstant.

När jag många år senare närmade mig en liten bråkdel av den stora glaciären Folgefonna, den största i Norges sydvästliga del, ca 23 x 14 km med en höjd på 1628 meter över ett hav som bara ligger ett par mil ifrån, då var tecknena redan tydliga. Den krympte synligt varje år och turisterna fick gå högre upp för att se när den kalvade av isen.

Buarbreen, dess östra avvattning ner mot Otta i Norge – sept 2006

Med störtfloden i Nepal i färskt minne väcktes dessa bilder till liv igen. Visst kan det hända i Norden också, kanske inte lika dramatiskt men skred sker varje år. Det som istället uppehåller sig i mitt huvud är omsättningen av det livsgivande vattnet. Myrar och våtmarker fördröjer kretsloppet av sötvatten. Men isen i glaciärerna är en lagrad livlina för hela vår vattenförsörjning, smältvattnet arbetar förhållandevis långsamt för oss, i jämförelse med störtfloderna som direkt omsätter de återkommande skyfallen. Vattnet rinner bokstavligen förbi oss i snabb takt och blir snart salt igen.

Folgefonnas hela utbredning, nära norska fjordar, där delen vi besökte syns markerad med rött (förstorat nedan).

Kartor från norgeskart.no

4 sept 2026

NOSTALGICA #8

ÅTERSKAPAT

Ett trimmat gäng, utan hightec utrustning, en kvällstur som övergick i natt med midnattssol, på en av Pårtes (Bårdde) mindre toppar på drygt 1800 m ö h. Kamera med diafilm, mekanisk självutlösare på 10 sekunder, stolta med Fältbiologerna Norrlands ”flagga” rest på röset.

Originalbilden för ”bra” för att ha passerat 50 år. Blev lite inspirerad av mitt utbyte med John angående hans inlägg ”Rose variations”, och introduktionen till de första färgbilderna processade i autochrome i början av 1900-talet. Även om detta var i ungdomens glansdagar behöver det inte glänsa i dagens bjärta färger. Försökte därför lägga till ytterligare femtio år……

Hans W, Hans K, Jan-Axel S o Tommy R

Pårte, Sareks nationalpark – juli 1975

Längs skogsvägen

Den korta skogsvägen nyttjas mer sällan. Fotvandrare, svampplockare och någon förvirrad fotograf hittar hit ibland. Från bruset av öltörstiga norrmän från den stora infartsvägen omges man snart att högvuxen skog, omväxlande gran, tall och lövträd. Sommartorkan har hållit i sig trots några kraftigare regnskurar. Björkarna hittar inte ner till grundvattnet längre och bladen gulnar snabbt nu. Glest med blommande växter längs med den gräsbevuxna vägen. Hallonbuskarna har släppt ifrån sig frukterna och börjat klä om till höstkostymen redan.

Ängsvädd (Succisa pratensis), Skogssallat (Lactuca muralis) och Hallon (Rubus caesius)

Bäcken, Strömstad – 31 augusti 2026