Verkligheten överträffar alltid fantasin. Att dyka in i en skogstordyvels värld är som en resa i vilken annan galax som helst. Han måste kunna forcera hinder i alla dimensioner och riktningar. Proportionerna är hårresande, Amazonas bleknar i jämförelse. Baggen ser ut att ha en gedigen rustning men skalet är bräckligt och den första bucklan har redan uppstått. Med ben, som kopierats av en hel Science Fiction genre, går det att få fäste i allt. Tveeggen längst ut är det ultimata verktyget för det omöjliga steget. Det enda steg tordyveln inte inte klarar är en känga storlek 43.
Ordning och reda
2016-05-15
2020-05-25
2016-05-15
Den naturliga miljön ser allt annat än strukturerad ut. Ett virrvarr kan det tyckas. Komplicerat för våra ögon. En väv som löper i flera dimensioner, binder samman allt med osynliga band till ett raffinerat ekosystem.
Känslan är att denna naturliga röra kan vara skrämmande för många. Finns det inte en väl markerad stig eller mobiltäckning infinner sig ett obehag. Ingen väg med plant underlag, inga anvisningar. Olustigt, obekvämt och kanske farligt.
Din och min mission måste vara att leda den yngre generationen ut i naturen, uppmuntra upptäckarglädjen, se på livet i makroperspektiv också för att få en inblick i hur komplicerat och skört det är, det som lite slarvigt bara kallas biologisk mångfald.
Besökare i vår trädgård
En fiskmås damp ner på gräsmattan i kvällningen. Ett par regniga nätter hade öppnat skafferiet. Än så länge får den hålla till godo med daggmask och skalbaggar.
När sedan värmen kommer på allvar får måsen sällskap. Blåmes, sädesärla och rödstjärt är frekventa besökare i rabatternas prakt. Fjärilar och spindlar får då se upp på allvar
Vi ser djuren besöka vår anlagda miljö och är glada för det. Men hur ser de på oss egentligen. Som försörjare, landskaps-arkitekter eller tillfälliga ockupanter.
Min känsla är ändå att vi som naturkultivatorer i gemen inte reflekterar alls över hur vi påverkar deras miljö, varken i det lilla eller stora perspektivet – för vi människor är ju den högst stående arten på denna planet . . . . .
Nytt kapitel – nytt liv?
Ett försök att förmedla tankar med bilden som utgångspunkt. Ibland bara en bild med kortfattad text. Andra gånger för mycket text och en bild som kompletterar. Ni som läser får ta till er på ert sätt, reflektera eller reagera, kanske rent av agera.
Livet i det tysta
Insikten om insekternas stora massa är dold eller förtigen, då de inte kan göra sina röster hörda. Skall därför försöka ge dem en röst, ett namn och kanske också deras givna plats. Ambitiöst? Självklart, men eftersom jag inte är vare sig biologiprofessor eller längre yrkesverksam, kan jag ta ut ut svängarna med lite egna tolkningar och idéer.
Först ut får jag presentera en av många skalbaggar. Denna hör hemma i familjen blåsbaggar med ”väldoftande” blåsor till försvar under sin mellankropp. Äter bl.a. pollen och befruktar i detta fall maskrosorna, till fröjd för andra insekter och uppfinnare av redskap för ogräsbekämpning.
Hanarna uppvaktar honorna på samma sätt som på dansgolvet. De gnussar panna mot panna så honan kan ta till sig de välsmakande svettpärlorna och avgöra om han duger. Får han nobben kan andra hanar ligga risigt till. Händer att han då knipsar av huvudet på en rival, kanske för att smaka eller fixa sin egen deodorant.
Hålkedalskilen, Strömstad, 2020-05-18
Fågelskådning, en form av jakt?
Självkritik efterlyses, egen och andras. Att jaga runt med bil efter nya fågelarter för livet eller den första gulärlan för året, så kallade kryss, måste ändå ses som en form av jakt, med tubkikare och/eller kamera istället för gevär. En siffra i dagboken och väg till nästa lokal. Var tog då upplevelsen och de små detaljerna hos individen vägen. Hinner man studera beteenden, samröre med andra arter och miljö? Ser man de arter som saknas den dagen, på den platsen och reflekterar över varför.
Frågan får hänga ute ett tag, så jag själv och andra hinner fundera över sin ”hobby” som skulle kunna bli så mycket mer och få ett större syfte än den egna tillfredsställelsen.
Nöddökilen, Nöddö, 2020-05-13
Orrevikskilen, Råssö, 2020-03-02
LIV I FRI LUFT 