Torsdag 8 juli – Sitojaure
Ytterligare en etapp där alternativen till Kungsledens raka sträckning var små. Huvudparten av leden i öppen fjällterräng rakt söderut till nästa sjösystem Sitojaure.
Torsdag 8 juli – Sitojaure
Ytterligare en etapp där alternativen till Kungsledens raka sträckning var små. Huvudparten av leden i öppen fjällterräng rakt söderut till nästa sjösystem Sitojaure.
Miljoner av år
För tyst för att vara januari, tänkte jag, med telet som tyngde axeln längs grusvägen. Här brukar det alltid dyka upp nåt i buskagen. Istället var det jag som var iakttagen av traktens spanare.
Stranden vid havet känns kanske inte så inbjudande i januari, men bjuder ändå upp till lite rotation på skallbenets insida.
Musen vankade fram och tillbaka utmed öns kanter, varför visste han egentligen inte. Rådvill och orolig, samtidigt som han inte kunde lämna den bleka varelsen åt sitt öde i den stora tomheten.
En isform i ständig förändring är svallis. Fruset vatten på ett sluttande plan som återspeglar underlagets form och struktur, samtidigt som det växer med tiden.
Svarthätta (Sylvia atricapilla)
Onsdag 8 juli – Stora sjöfallets nationalpark
En lång etapp, men bara 15 km till fots över fjället till landsvägen och STF-stugan Vakkotavare (14a) vid Suorvadammens strand.
På hemväg längs den gamla landsvägen till Rendal, knappt körbar numera, slår en viss stress till.
Snö och iskristaller reflekterar ljuset på de mest oväntade sätt, kan jag tycka ibland. Att det inte blir som man tänkt sej, är inte alltid det viktigaste.