Kungsleden 2009 – dag 15

Torsdag 8 juli – Sitojaure

”Stack tidigt innan stora rushen i Saltoloukta, var iväg vid sjutiden. Hann tyvärr inte handla, då butiken öppna först klockan nio och jag inte kunde sova på morgonkvisten. Lättgången väg, först genom tall och björkskog med jämn sluttning uppför. Inga häftiga branter. Tyvärr kom regnet sakta strilande redan efter en kvart bara och höll i sig den första milen.”

Ytterligare en etapp där alternativen till Kungsledens raka sträckning var små. Huvudparten av leden i öppen fjällterräng rakt söderut till nästa sjösystem Sitojaure.

Det var förvisso skönt med ett bastubad och dukat middagsbord igår kväll. Men på något sätt kändes det som att turen lite var över. Att passera den nästan tomma Suorvadammen gav en fadd eftersmak i munnen.

När jag travade på i egna tankar, där regnet gjorde att blicken mest var fäst vid kängorna, var det svårt att ta in den vackra dalen som passera vid sidan om mig.

Regn har alltid en dämpande effekt på en vandring, speciellt om det är ihållande. Kamera och kikare ligger säkert och torrt i ryggsäcken. Pauserna blir också färre, så mycket av intrycken sveper förbi.

Positivt är att man når sitt etappmål tidigare på dagen. Som regel lättar regnet och kanske spricker det upp. Man har då tid till att ströva runt utan packning i torra kläder, bara tillfällena tas i anspråk.

Skogen gick över i rished med enstaka parkplacerade björkar. Den våta doften av kråkbär slog emot mig. Högfjället var som en enda gigantisk tältplats, genomskuren från söder till norr av Avtsusjjåhkå. Älven meandrade sig djupt ner i en gammal ravin, säkert en gigantisk glaciärflod en gång i tiden. Stanna vid vindskyddet halvvägs.”

”Hängde på kikaren och spanade in närgångna gluttsnäppor och ljungpipare. Hade fem minuters pratstund med en lappsparv på en sten. Så länge jag svarade och kontra med nya läten höll den nyfiket sin show. Vid rengärdet öppnade sig vyn över det grunda Sitojaure med blånade fjällsilhuetter i fjärran. Fin björkskog sista biten ner till STF-stugorna och samevistet. En stor flock gråsiskor höll mig sällskap ner. En blåhakes hårda smackande fick mig att tro på hökuggla eller hackspett!”

”Njöt sol på stugtrappan och fyllde på vätska. Spanade in en kokande lävik norr om stugan. Massor med insekter svärmade precis över vattenytan, vilket gjorde småöringarna helt galna. Inne i strandzonen bland stenarna kryllade det av yngel som också tog småinsekter från ytan eller sånt som ramlade ner från överhängande vide. Gick bort och pratade med samen Kallok, som precis hämtat tre vandrare söderifrån med båt. Han mjukna efter en kort pratstund och gav mig lov att ”kasta från land”. Gick ner och testa vaken. Fick två småöringar genast sedan försvann resten.”


Samtliga bilder togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén.

Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.

Publicerad av Hans Wikström

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: