Vacker oro

OVÄNTAD LÅNGPAUS

I lä bakom en stor sten på fjället blev jag liggande en oplanerat lång stund. Jag behövde helt enkelt försöka hitta ett läge där min spräckta svanskota inte plågade mig för mycket. Hände under en liten olycka på väg upp på fjället, där min balans inte var den bästa, vilket orsakade fallet. Som tur var, tog ryggsäcken emot den värsta stöten.

Långa pauser leder oftast till lite eftertanke och funderingar kring vad man ser runt omkring sig. I detta fall vidsträckta låga fjäll med stenig blockterräng. Ointressant för de flesta levande varelser kanske. Men ändå, i höstfärger syns det tydligt hur träd och buskar söker sig uppåt. De lägsta först, sedan fjällbjörk och några enstaka rönnar. Till sist tall och gran. Någon lyckas bättre än de andra och kanske klarar sig ensam på fjället.

Det känns som en långsam invasion av vindpinade träd, som kommer över krön, söker sig enkla vägar genom raviner och längs smältvattenbäckar. Målet verkar vara att nå toppen, som vi människor har gemensamt. Meter för meter, år för år, tvekar de inte utan tar tillvara på de gynnsammare förutsättningar som det mildare klimatet gett dem. Frågan man då ställer sig blir förstås, vad sker när de kommit upp på toppen.

Var skall de andra som gillar kyla och hög höjd ta vägen och hur blir det med mina barnbarns utsikt? Jag kommer nog att slippa se denna dramatiska förändring av landskapet i norr och kan istället lämna över en bilddokumentation till barnbarnen så de själva kan jämföra om femtio år. Men då har nog faunan förändrats drastiskt och renskötseln blivet ett ovanligare inslag i den samiska kulturen. Fast nu skall ju ändå världens ledare träffas igen och fatta riktiga beslut, så det löser sig, eller……?


Rogens naturreservat, Härjedalen – 22 september 2021

Publicerad av Hans Wikström

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

6 reaktioner till “Vacker oro

  1. Härjedalen som är så vackert. Härliga bilder, min far och mor tog mig många gånger mig dit upp redan som liten. Men hur gick det med kotan? Trädgränsen känns alltid så vackert att fundera passera.

    Gilla

    1. Tack Åke, den gör sig fortfarande påmind efter en månad. Blir korta stunder i taget med bildredigering framför datorn. Härjedalen har blivit min kompromiss, då jag har 80-100 till mina hemtrakter i norra Jämtland och Västerbotten, till Tännäs är det ju bara 60 mil.

      Gilla

  2. Det är fantastiskt vilken växtkraft det tycks finnas även i det kargaste urberg. Och fantastisk är även din ”header”, antar att där är röd- och gulprickigt av hjortron på sommaren.

    Gilla

    1. Ja, växternas kraft skall man aldrig underskatta. Vet att många besöker området sen sommar endast för guldet på myrarna. Brukar själv finna lite hjortron här och var även i augusti, men det hamnar direkt i munnen!

      Gillad av 1 person

  3. Tråkigt med fallet, svanskotor kan plåga en länge innan de behagar läka.

    Mycket vackra bilder med mustiga rostfärger, blå vattenspeglar och höstblå himmel. Är det alltså så att trädgränsen flyttar sig uppåt?

    Gilla

    1. Det reder sig, som kocken sa. Jo, man ser en tydlig förändring sedan många år tillbaka. I Abisko har man forskat länge på detta och inventerar växtlighet varje år. Även om det bara rör sig om en eller par meter per år så inser man vad som sker framför våra ögon och dess konsekvenser.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: