Vid vägens slut

Gården Nesheim, 300 m ö h

Den ligger kvar där den ligger, sedan jag första gången såg den år 2000. Vi bodde då, precis som i år, i det första huset längs Vikumvägen. Den lilla gården Nesheim ligger sist, där vägen tar slut längs med den en mil långa sjön Haukedalsvatnet. En gård som överlevt snöstormar, bergsskred och avfolkning. Ängsmarkerna som fortfrande slås lyser gröna och höet bärgas. Men detta år solkas minnet av gården. Den näst sista dagen på vår fiskevecka, passerade ambulansen i ilfart förbi vårt hus på den smala vägen och stannade inte förrän den nådde Nesheim. Även om vi inte känner de som bor på gården finns en känsla av obehag kvar när vi lämnade vår semesterort som är deras hemort och kanske livsverk.


Vikum, Haukedalsvatnet, Norge – 5-6 juli 2023

Publicerad av Hans

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

4 svar på “Vid vägens slut

  1. Spectacular views. Remaining unchanged for so long is a gift, isn’t it? But the ambulance comes and we have to see what’s next. I hope that the view stays the same, in any case.

    Gilla

Lämna en kommentar