Solbränd nacke

• 

• 

En del böjer på nacken och vänder huvudet mot Mecka. Jag böjer mig ned och ser in i makrokosmos. En het och strålande dag som igår 16 juni, med gott resultat förutom en rödbränd nacke. Det var gott om blombockar, vanliga bruna Ängsblombockar trodde jag med helsvarta antenner, svart mittbena och rumpa. Det skulle visa sig att det även fanns Fläckhornade blombockar, med tvåfärgade antenner utan mittbena. Man lär så länge man kröker rygg. Båda kalasade friskt på Ängsvädd.

• 

• 

Ljuvliga små fjärilar höll sig dolda i gräset och i snåren. Vissa var omöjliga att se förrän de skrämdes upp, fladdrade sen yrvaket som i ett rus hit och dit innan de bara verkade ramla ner någonstans, som blicken inte hann uppfatta. Så upprepade sig mönstret igen. De flesta tillhör den stora familjen solmottar. Måttet är rågat, har fått en ny innebörd efter åtskilliga misslyckade försök.

De vackra mätarna, som t.ex. blåbärslundmätaren i ingressen, sitter gärna kvar i en solstrimma om man smyger länge och försiktigt. Den verkar nästan som att strålkastarskenet är beroendeframkallande. Den Gulvingade fältmätare rörde sig för att hitta en spotlight som passade.

• 

• 

Spindlar kan vara små men mycket utstuderade när det gäller att fånga sina byten. Den har lilla Blomkrabbspindeln testade två sätt att försöka sig på en blåvinge eller en liten blombagge. Väl kamouflerad på spetsen av ett kronblad, med utförsbacke till blommans mitt, har den full kontroll på allt som händer och känner dessutom av minsta rörelse. Annars kan man lägga sig stilla mitt på matbordet, dra samman benen fram så de ser ut som vingar och hoppas på att besökaren är så pass hungrig att den inte märker nåt.

Jag skall försöka komma ihåg att vända kepsen bak-och-fram nästa gång, fast då kanske någon tror att det ligger en däckad skateboardåkare i gräset . . . .