I solbränd nacke utvecklade jag makrofotots umbäranden under långa, heta sommardagar. Under blöta och kalla vinterdagar gäller en annan strategi. Kepsen utbytt mot toppluva och långkalsongerna blir ett måste liksom tunna fingervantar som fungerar på kamerans pekskärm. Att krypa på mage skulle kunna fungera genom att rulla ut ett liggunderlag. Min lösning är dock av det enklare slaget. Ett mindre sittunderlag i mjuk cellplast som går att vika ihop på mitten. Håller väta och värsta kylan borta, viks sedan ihop så att de torra sidorna kommer utåt. Sticks in mellan ryggsäck och rygg mellan fotopassen. Så nu vet ni åtminstone hur jag klarar knästående makro vintertid. Fast, ni andra har säkert andra bra metoder?
Samtliga bilder från Bullareskogen utanför Strömstad, 2020-12-23
Att komma ner på gräsrotsnivå och titta in i den världen är verkligen fascinerande! Cladoniasläktet bjuder på många trevliga fotoobjekt … liksom droppar! Fina bilder!
GillaGillad av 1 person
Ett knep är väl att flytta makrofotograferingen högre upp, till detaljer i träden o.dyl. Annars gör jag nog som du, men för att bära så lite som möjligt för att inte belasta kroppen så har jag ofta bara en plastkasse som underlag. Den går lätt ner i duffelfickan. Finstämd makroserie!
GillaGillad av 1 person
Tackar, blir ofta stativ så här års med sämre ljus. Men det är tyngre så då blir det inga långturer numera. Använder annars ett litet smidigt makrostativ som inte tar så mycket plats. Men de flesta av inläggets bilder togs utan stativ med kameran stöttad direkt på marken och ett litet ljusstarkare vidvinkel för ett bättre djup.
GillaGillad av 1 person