NOSTALGICA #6

NÄR MINNESBILDEN KRACKELERAR

Jag ser nu hur de gamla bilderna börjar tappa sin dokumentära verklighetsåtergivning, innehållet stämmer för det mesta med min minnesbild, men tiden har påverkat filmemulsionen när glasade diaramar har använts och stora färgförändringar har skett beroende på filmkvalitet. Men än så länge tar det mig ut på tidsresan, även om mycket runt omkring flagnat och känns suddigt.

Två älgmöten avtecknar sig fortfarande klara i mitt huvud. Den gemensamma nämnaren är badande älgar. Den första i Kanada och den andra nedan i Abisko nationalpark. I båda fallen kunde vi iaktta deras bekymmersfria rörelser i vattnet under en lång tid. På långt håll från ett högt berg såg vi hur en älgtjur med stora skovelhorn, gång på gång, dök under vattnet efter saftiga vattenväxter. Den unga älgkon uppenbarade sig när vi vandrade i natten över ett björkskogsbevuxet backkrön. Hon skred fram på grunt vatten i långsam skritt, så vattnet stänkte svalkande runt hennes ben.

Jag ser framför mig ett av många framtida scenarier, där dessa och många andra gamla bilder, kommer att spela en viktig roll på ”gamla da´r”. När närminnet börjar svikta kan jag förhoppningsvis kunna återskapa ungdomens äventyr. En skärm på äldreboendet, där bilderna rullar fram en efter en i en maklig takt, precis som de ändlösa diabildsvisningar som släkt och vänner fick stå ut med för 50 år sedan.


Bild 1 – Isle Royale, Kanada – juni 1978

Bild 2 – Hardangervidda, Norge – juni 1995

Bild 3 – Abisko nationalpark, Sverige – juli 1974

Publicerad av Hans

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

3 svar på “NOSTALGICA #6

  1. There’s great poetry in the first paragraph and the abstract photo. I like the moose photo, too – it creates a wild mood, perfectly suited to the subject. Lucky you to have watched that Bull moose in the water.
    Your fantasy about the nursing home slideshow is funny – but you know what? I enjoyed the slide shows we had at home. My father took pretty good photos and I loved seeing them on that big screen. There’s something very different about the experience of seeing slides – the dark room, the sound of the machine, the bright, colored light. 🙂

    Gilla

    1. Slideshows were the best way to relive and share the experiences, before the digital revolution, for better or for worse. They could be endlessly long and boring at times, but most of the time the image and story could fill up the entire room. For a year, at the end of the 70s, I traveled around to different schools throughout northern Sweden. The aim was to engage young people in nature and environmental conservation work. The means was a magazine with 100 slides and a recorded cassette with Pink Floyd, at a relatively high volume. No styluses, just an attempt to fill the classroom with emotion. The result was lively conversations after the screening and several newly started clubs of Field Biologists as a result.

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar