Kameramotion

– NÄ! Nu är dags att jag får komma ut ur skåpet, klagade hon i ottan. Lite motvilligt klädde jag mig ändå raskt trots det grå täcket över staden. En kamera måste motioneras med jämna mellanrum, påtalade hon lite snusförnuftigt, där hon hängde och slängde över mitt pumpande bröstkorg på motionsslingan. Precis som du blir jag lite stel i leder och inställningar behöver kollas upp, innan det är för sent, hördes det mumlande på min höft.

Jaja, tänkte jag, bara det blir tyst en stund så jag kan ta in svartmesarnas första trevande sångförsök för i år. Nu får du sköta resten själv, sa jag, efter att ha exponerat henne på dagens ljus och meddelat att intervallautomatiken fungerar som den ska. Sikta får du göra själv, jag har fullt upp med att parera sten och rötter på löparspåret, trots min ringa fart, upplyste jag lite irriterad. Och så gick vi 4 km.