Mars månad och havsviken är inte längre frusen. Ljumma sydvästliga vindar för med sig både friskt vatten och vårkänslor. Gässen betar på strandängarna, par om par, söker kontakt eller håller grannarna på avstånd. Ett behärskat lugn som bara en avlång rektangulär skugga kan bryta. Några få sekunder och flocken av grågäss, inklusive några bläsgäss och kanadagäss, är i luften.

Två äldre havsörnar med klarvit stjärt och ljusa huvuden tar över luftrummet, spanar över platsen och bestämmer sig för att gå ner när spelplanen är tom. På långt håll kan jag se hur paret står tätt ihop under en lång stund. Bryr sig inte ens om en närgången kråka eller en ensam korp som hoppar över dem för att se om de möjligen lämnat nåt ätbart. En räv springer snabbt förbi dem i skogskanten bakom. Men paret havsörn tar bara in den ljumma vinden och njuter, syns det.

Först när en hel flock kråkor får syn på det enda som står kvar på ängen och inleds mobbningen. Efter för många kraxande utfall så tröttnar den ena havsörnen och glider iväg lågt i viken, mot vinden och förbi mig på motsatt sida. Till synes oberörd av min närvaro på tryggt avstånd.


Den andra havsörnen, till synes större, lyfter strax efter och tar lite höjd i samma riktning, efter sin maka. Kommer först rakt emot mig så den tunna silhuetten av vingparet blir till ett smalt streck. Spanar rakt fram åt mitt håll, där jag trycker i fågeltornets skuggiga del. Vinklar vingarna ibland, men med huvudet fixerat i samma läge.


Med full kontroll på hinder, som vindsnurror i fjärran, viker han upp, sneglar ner på mig i ögonvrån och låter vinden ta upp sig på höjd och säkert avstånd till figuren i tornet, för att hinna ifatt sin artfrände.


Det sista jag ser är hur han glider obekymrat på bakvindar över skogsdungen och berget bortom för att gå exakt i samma riktning som den tidigare. Natura live-show, vad mer kan man begära.

Orrevikskilen, Strömstad – 3 mars 2025
Nej man kan verkligen inte begära mer!
Jag minns en gång då jag studerade några korpar som tycktes vara inbegripna i ett samtal för att sedan tillsammans försvinna åt ett bestämt håll.
Det är annorlunda än din upplevelse, men med den där känslan av att liksom tjuvlyssna på djuren när de inte inte är medvetna om vår närvaro, som om de sänker garden. Låter kanske märkligt, men det var för mig som i myten, då något dolt och höljt framträder, som bara den som vistas mycket i naturen ges tillgång till.
Jag kom att tänka på det då du beskriver det som att du döljer dig i skuggan, som om de inte riktigt är medvetna om din närvaro.
GillaGilla
Försöker faktiskt hålla mig i skuggan för att inte avslöjas med blänkande optik och reflexer. Men som du säger, lite för känslan av att inte vara i vägen eller ta plats. Viktigast är oftast stillhet eller långamma rörelser, vilket inte är så lätt när det blir action….
GillaGillad av 1 person
Fina bilder av havsörnet! Har ni geese? Här i Finland finns dom inte under vinter. Kanske för att sjö är frusen (min svenska är 🤨)
GillaGillad av 1 person
De flesta gässen flyttar till södra Sverige, men då vintern varit snöfattig i år hos oss har många stannat kvar. Annars brukar de flesta anlända redan i mitten av februari.
GillaGillad av 1 person
Beautiful flight shots, Hans!
GillaGillad av 1 person
Thanks Donna, hours of joy.
GillaGillad av 1 person
WOW! Fantastiska bilder och en fin berättelse!
GillaGilla
Tack skall du ha Anki, allt som händer kan inte fås med på bild så tur att tangenterna hänger med.
GillaGillad av 1 person
En lycka som du delar med dig i bild och text. En sån där stund som man lever länge på. Örnars flygshow, bara att tacka och ta emot genom dina bilder.
GillaGillad av 1 person
Tack detsamma, fint att plocka fram vid behov och åter uppleva stunden.
GillaGillad av 1 person