På gränsen

Introduktion

På gränsen till vansinne, tyckte en del kontorsråttor i Tanum när jag berätta om min tioårsplan. Att ta mig till fots längs norsk-svenska gränsen. Ett par veckor om året, från Vassbotten i Strömstad till Treriksröset, ett par hundra mil totalt. Mål i livet bör man ha, annars tenderar det att fastna i djupa leriga traktorspår, segt och tungt.

Att leva vidare på gamla meriter och minnen håller inte kropp och knopp i balans. Gränsvandringen blev moroten till att skaka liv i försoffade lemmar. Hundpromenaderna kompletterades med milslånga skogsturer och så småningom också löpträning. Allt för att kunna släppa av några extrakilon runt magen och byta ut det mot livets nödvändigheter på ryggen.

Genom att starta söderifrån sen vår och gå norrut, så fick man inte bara solen i ryggen mestadels utan också uppleva ständig försommar de första fem åren. Helt enkelt genom att starta varje år samma datum som man avslutade året innan.

Vägen gick så nära norska gränsen som möjligt, några gånger i Norge. Mestadels på gamla stigar och skogsbilvägar, ibland obanad terräng och tyvärr asfaltvägar när slöheten och hemlängtan blev för stor. Tält var en nödvändighet, även om man ibland hittade öppna skogskojor, fäbodar och upp mot fjällen turiststugor.

Mat var det bara att bära med sig men i skogslandet gick det att dryga ut med fisk. Passera man en butik var det fest i dagarna två, så mycket man orka bära. Vatten fanns det i rikliga mängder, i de mestadels helt obebyggda gränstrakterna. Men man fick inte ha för stora krav på färg eller smak, men kokt till te och kaffe fungerar det alltid.

Ni är välkomna att hänga med på en tur genom Sveriges och Norges landsbygd med start i morgon bitti, 14 maj år 2011. En dagsetapp kommer till er varje dag, för de som törs och orkar följa med. All citerad text som följer är tagen direkt ur min dagbok för turen.