23 maj 2011 – Sätervägar
”Vakna tidigt, för tidigt. Regnet hade upphört under natten men det blåste istället friskt från väster. Tog oss upp vid sex till slut, svinkallt i vinden. Jagade solglimtar i buskarna med mina våta nytvättade kläder. Ständigt ett träd eller ett moln i vägen. Gröten blev kall innan jag hunnit halvvägs genom grytan. Fick allt stoppa ner den blöta tvätten i ryggsäcken igen.”
”Stapplade inåt skogen igen längs de blåmålade björkarna. Den delen kallades Busätersvägen (mellan Busäter i Norge och Bön i Östervallskog) enligt upplysande skyltar längs stigen, som ibland var tvåspårig efter fyrhjuling.”
”Den var lättfunnen och lätt att gå ända fram till vägen vid sjön Oxen. Vid gården Römungsnäset (svensk fast med väg bara från Norge) hade man skyltat förbi huset, ”Vandringsled”, ner över gärdet söder om. Jag hade spetsat in mig på på fika på udden norr om huset, men där låg brygga, sjöbod och badtunna!”
”Gick över den gamla träbron, där det varit en fördämning tidigare. Fyllde på hyfsat gott vatten och letade efter den utsatta stigen på kartan. Det var hopplöst svårt. Tog kompass och började leta. Hittade en svårtydd gammal körväg med röda tydsnitslar ibland, som stämde någorlunda. Ibland dök också de bruna Busäterstavlorna upp längs vägen. Bitvis var den helt sönderkörd av skogsmaskiner.”
”I stigningen upp mot Svinhagbergen (sista skylten) så fanns det inte en chans längre att hitta stigen. Satsade istället på toppen 314 m ö h, på ett gammalt öppet hygge. Fin utsikt, soligt med kalla vindar, Pausa, fota och torka kläder igen. Bara hälften vått nu!”
”Nedfarten blev på kompass i rätt så enkel terräng. Sikta på Damperbäcken och stigen över den. Vådligt brant bara sista nerfarten. Följde bäcken och strax på ”leden” igen som fortsatte ner till kyrkviken i Östervallskog.”
”Ett trevligt öppet landskap mötte oss, med ett gemytligt litet samhälle, skola och lanthandel. Tackar skoltant Harriet för tipset om affären. Affären nere vid ån hade allt. Fixade kranvatten och diverse gott att luncha på, Acke fick hundkex. Han fick dessutom löpa gatlopp mellan alla visitkort från traktens hundar som gått längs vägen.”
”Vi fortsatte över ån, med damm och ett fantastiskt skådespel i form av en läckande trätrumma. ”
”Tog av norrut efter hembygdsgården, förbi fotbollsplan med två hemmamål och ett bortamål (!?). Blev utskällda av en hund på en gård, som inte ens fanns med på kartbladet. Gick väster om och hamna fel på hygget vid foten av berget Furumannen. Tog oss över på östra sidan och hitta den gamla ”Sätervägen” enligt små bruna träskyltar.”
”Fortsatte den fina stigen (2-filig) med upplysande skyltar här och var. Mellan de två bäckarna hade man rest en kolarkoja med eldstad mot berget.”
”Kojan var väl utrustad med stearinljus, ved, kaffe, yxa mm. Norr om sista bäcken, vid nästa avtagsväg, fanns en nyare koja, en bebodd avställd husvagn.”
”Tappade sedan leden igen och hamna på skogsvägen upp mot tvärbäcksröset. Vi hade tänkt oss nattkvarter vid Halstjärnen istället. Gena ner på grusvägen, tog oss femtio meter tillbaka och fann åter säterleden där den korsa vägen.”
”Vi drog oss ner till tjärnen och stigen öster om. Hittade en hyfsad tältplats längst ut på närmsta udden. Tyvärr blåste det grymt rätt över sjön. Vi kröp ihop i lä bakom en lite kulle, medan tvätt och svettiga kläder torka i ett nafs i stormen.”
”Sjön var väldigt långgrund. Vi gjorde i alla fall ett försök på andra sidan myrstråken i de lugna vikarna. Förutom diverse pinnar, gräs och fräkenväxter såg vi bara en liten abborre smyga efter draget. Men det mörkt vatten och botten syntes knappt. Mörknade gjorde det snabbt på himlen med. Tågade raskt tillbaka till tältet, och hann bara tre kast från udden innan regnstänket tryckte in oss i tältet. Acke säckade ihop helt medan jag fick skriva av mig medan ögonen gick att hålla uppe.”
LIV I FRI LUFT 