26 maj 2011 – Österut i ödetrakter
”En underbar försommarmorgon, sol och helt stilla. Gosa oss och småpyssla före avfärd österut mot Charlottenberg. En natt kvar i skogen, men rutten för dagen är inte riktigt färdiginprickad på de gröna kartbladen.”
”Vi rullade på utför idag, för att nå den lite större gränssjön Tannsjön, väg hela vägen.”
”Stoppa till vid stranden, norr om gården Mörkerud, som i bästa fall fungera som sommarställe fortfarande. Dock hade man förfulat miljön runtomkring genom två riktigt risiga hyggen. En sjö med känsla av fiskrik norrlandsmodell. Så var dock ej fallet den lilla stund vi testade spöet. Vattnet gick dock att dricka. Såg överhuvudtaget få hus runt sjön, på kartan bara elva stycken. På den norska sidan det dubbla på betydligt kortare landremsa längs sjön.”
”Fortsatte stigen fram till Tullen, en liten kraftverksstation med två dammar.”
”Fortsatte vägen ner till det lilla sovande samhället Sundshagfors. Konstatera att danskväll med knytkalas var det enda på anslagstavlan, bakom den sedan nedlagda lanthandeln i modern eternit.”
”Gick ner till sundet mellan sjöarna för ett fikastopp. Acke badade efter pinnar, men var mer sugen på de närgångna kanadagässen.”
”I nästa korsning tog vi en liten koll på hur den rödmarkerade pilgrimsleden på kartan såg ut. Den var faktiskt rödmarkerad i verkligheten också, en stig och ingen väg som det syntes. Vi fortsatte istället norrut och tog av österut på en skogsväg, mitt för en get- och hästhage. Ryckte i Acke när han fick syn på den prydligt hornklädda bocken.”
”Kom ner i en hästhage på andra sidan i Knupperud. Dock inga hästar, utan ytterligare ett ödehus. En tupp i granngården tydde på liv liksom en norskregistrerad militärjeep. Gick över bron mot Helgesjön och följde bäcken på andra sidan. Fyra mer eller mindre öde hus längs vägen, ett risigt båthus nere vid sjön samt en uppställd husvagn med rastplatsbord och stolar. Sorgligt ställe kändes det som.”
”Fann dock stigen upp i berget österut. Gick först rakt norrut i 100 meter, för att sen börja i kanten på hygget, markerad med gul-röda papperssnitslar. Snitslarna fortsatte hela vägen upp till det pyttelilla Fräsebäckstjärnet, en saftig stigning på en gammal anlagd väg som det syntes. Orsak? På en plats där bäcken delade sig var det tydliga raka kanaler grävda i den gröna björnmossan. Nu ganska stor granskog, då på den tiden kanske sommarbete?”
Nyfiken nötskrika
”I ganska lättgången terräng gick jag sedan rakt söderut på kompass längs med en klåva mellan höjder ner till nästa skogsväg.”
”Följde Stendalsbäcken ner till den större skogsbilvägen och vek av norrut till den högt belägna Fjällsjön (212 m ö h). Kantad av branta sidor och stugor i skogarna lite här och var. Fiskesjö kanske? Hittade en smal udde med en stor sten längst ut, på västra sidan av viken. Gick med nöd att få upp tältet på en bädd av ljung. En gammal eldstad fanns här med.”
”Som många andra sjöar här med branta sidor kantades denna också av stora träd som låg i vattnet, vind och bäver orsaken. Vi gjorde efter lite mat, ett tappert försök i duggregnet längs med västra sidan, tills det branta berget stoppade oss resolut. Inte heller från våra fina udde med vatten på ömse sidor stod fiskelyckan att finna.”
”Skrev av mig i frustration över detta Fjällvatten, medan Acke deppade i den duggregnsljumma ljungen. När regnet försvann satte vi en liten kaffebrasa, bara för stämningen och kvällsbilderna. Fick några fantastiska speglingar mot berg och gamla träd. Ställde klockan på väckning 05.00. Kyrkleden i morgon 2-2,5 mil till civilisationen.”
LIV I FRI LUFT 
Du avslutade med avståndet. Jag har just undrat hur långt du gick i genomsnitt per dag. Det är ju ändå ganska oländig terräng som du gick i då och då. Och du skrev någon gång att din packning var upp mot 20 kg i början. Låter väldigt jobbigt!
GillaGilla
Sträckorna varierade med terräng och underlag, vanligtvis 1,5 mil per dag. Lite kortare i obanad mark på kompass, bortåt 2 mil när det fanns gamla skogsvägar. Svårt att komma under 20 kg, med mat för minst en vecka. Ofta lite segt första dagarna innan kroppen börjat ställa om och packningen lättade ju också lite varje dag när maten hamna i magen istället. Dock fick jag bära med mig vatten bitvis om det var svårt att hitta i skogslandet.
GillaGillad av 1 person
It’s interesting to see that Canada Geese have also invaded Scandinavia. I thought their only foothold in Europe was Britain.
GillaGilla
Since it was introduced to Sweden, they have only increased in number and are unfortunately displacing our domestic geese and even some ducks.
GillaGillad av 1 person