27 maj 2011 – Pilgrimsfärd
”Vaknade ett par gånger under natten av att det tog i ordentligt med regnandet igen. Det som såg så lovande ut det sista på kvällen igår. Ingen tanke på att gå upp när larmet gick. Försökte vänta ut dropparna men fick göra första manövern i regn. Ut med stackars Acke, klä mig färdigt, tömma tältet i säcken och plocka fram ingredienserna till grötfrukosten. Snabbt avklarad gröt när den späddes med regnvatten. Acke titta på de sista smulorna och åt andäktigt varje bit. Han såg riktigt håglös ut idag före start, men när vi väl var på marsch så steg svansen i vädret och han försvann 50 meter framåt.”
”Jag hade redan skippat de gamla planerna att gå till Eda och sedan Charlottenberg. Det blev kyrkleden till Värmlands Klondyke, Charlottenberg direkt.”
”Passerade först Ördalen, ett torpställe i en brant sluttning mot öster, omgärdat av grov gran idag. Några röjda gröna plättar syntes längs vägen och ett gammalt grått timmerhus utan ytterdörr. Även dikade marker fanns, skogsbevuxna idag.”
”Första delen av leden och en bit förbi Lässerud gick genom en fin terräng, goda vägval, oftast i kanter på hyggen bara. Härigenom fick man också lite vyer över landskapet och såg berg, gårdar och sjöar i fjärran.”
”Ute på udden i Asketjärnet hade man nyligen snickrat ihop ett vindskydd med eldstad och sittplatser. Dessutom fanns en intressant lösning för övernattning. Denna var utformad med vanligt ryggåstak, typ två motstående rum med en gång därimellan. Skyddat mot vind men mörkt och kallt.”
”Blöta och frusna som vi var kände vi inte för ett stopp redan, även om fiskechanserna såg goda ut. Det enda störande momentet var landsvägen som dånade längs södra sidan av sjön. Återigen gjorde leden en kraftig stigning för att sen bära brant utför, denna gång till den lilla idyllen Lässerud. Sedan rakt upp till Igeltjärnet, men där gick det knappt att komma åt kokvatten pga vattensjuka mossmyrkanter. Vi knatade vidare mot Bjarnerud och tog lunchpaus i en glänta vid bron nedströms dammen. Laddade om med dubbla soppor, salamikex, dricka och torkat kött (Acke fick lite extra salami).”
”Behövde sen inte gena över till nästa skogsväg och dess vändplan ty en tydlig stig gick rätt på den från Stora Mörttjärnet. Traska sedan vägen ner, utförsbacke med små backkrön. När jag vid ett tillfälle, för en gångs skull, lyfte blicken en längre stund, hade jag turen att få se en räv komma över vägkrönet rakt emot oss, så också Acke! Vi stanna till båda två ett par sekunder, men så vände räven och försvann. Acke fick ragg under packväskorna och i nacke, hals och huvud sköt upp som en giraff. Ryckte i hela han innan jag fick stopp, läcker böna!?”
”Tänkte gena genom skogen över Delebäcken, tappa bort oss i granplanteringar, försökte gena tillbaka till vägen och hamna i ett bergsstup med vägen inom synhåll. Genomblöta, sura och svärande över dumheten – eller var det fel på kartan igen!? Gick ut på asfaltväg en kort bit, därefter norrut via den fina gården Tälle. Språka lite med värmlandsparet som hade stället med ett par hästar och Wilma, en gul labrador som Acke blev störtförälskad i, men tyvärr avvisad. De berätta att bl.a. om att det fanns hjort numera vilt i dessa trakter. Tyvärr gick de, enligt utsago, hårt åt granarna, åt upp barken tydligen.”
”Traska så småningom in i staden och möttes av ljud, folk, bilar och ett jätteköpcentra. Här bakom Statoil låg min inkvartering, nämligen campingen. Eftersom regnet inte gav sig så blev lösningen en tvåbäddsstuga för 300 kr, men det var det värt! Tog långdusch med 1-kronor. Håret blev inte sig likt, stod åt alla håll efter schamposchocken. Vred på full värme och riggade kängorna i fönstret upp-och-ner över el-elementet. Tog en bit mat på värdshuset och handlade middag till Acke, samt frukost och färdkost inför morgondagens långa tågresa.”
”Charlottenberg måste vara mest känt för sina rondeller, där den stora sporten är att köra järnet med uppställd kärra, ju fler varv och mer väsen desto bättre…..”
SLUT etapp 1
LIV I FRI LUFT 