28 maj 2012 – Finsk säterromantik
”Väckning 06.00 för att komma fram till målet, Mossvattensjön, rekognoserad via satellitfoto (hoppas för tusan att det inte bara är en mosse). Dagen var mer gråmulen och svalare, vinden fläktade gott. Första biten var en fin stig, dessutom utförsbacke hela vägen ner till Mitandersfors. Heja på ett par, annars ett stillsamt gammalt brukssamhälle med damm, vattenränna i trä och en värdig vit bruksvilla.”
”Finnskogsleden vek av i brant stigning hela vägen upp till Bengtstorp, där småhuggning pågick längs vägen. Gården syntes öde och förfallen. Leden var 2-filig hela vägen över berget, mest tvåhjulingsspår men ledkryssen tydde på att snöskoter var vanligast vintertid.”
”Efter morgonens tabberas på allt vatten vi hade kvar (8 dl), var både Acke och jag törstiga. Hitta till slut ett litet vattenflöde från ingenstans som korsade leden på nervägen. Ny stigning mot det gamla finnstället Kösstorp. Idag ett stenröse och en källare i slänten, med vindfäller inpå stugknuten och ett hygge som utsikt, precis som gårdagskvällens nattlogi.”
”Leden snirkla sig sedan framåt, ner mot nästa grusväg vid Lomsjön. Vis av gårdagen blev det många dricka- och godispauser. En annan orsak var också de alltmer skamfilade fötterna. Värst är en vidrig värk under höger häl så fort den belastas, det vill säga i stort sett konstant! Vet inte vad som skett, men inga blåsor är det.”
”Passerade ett nyrenoverat vackert Lomstorp. Inga lommar utan endast ett par kanadagäss. På P-platsen fanns mycket information om naturreservatet Ritaberg, ett par km stigning bara. ”
”Leden var vältrampad och för att vara måndag var platsen välbesökt, trots att husen var stängda. Två herrar var dock inne och tittade till rökstugan, men låste efter sig. Solen började titta fram, så jag bytte om, torka kläder och käka lunch. Plåstra om fötter igen. Vänster ankel såg inte rolig ut och axeln hade ännu större skav nu. Men värre blev det med hälen, som knappt gick att sätta ned.”
”Ett par finlandsättlingar dök upp i syfte att studera sina förfäders vedermödor. Jag njöt mest av de öppna ängarna, örtprakten och annorlunda lösningar på husbygge i timmer. Samt ett fantastiskt källvatten som stod högt i brunnen mellan husen.”
”Trampade på och stöna mot Kissalamp, inte fullt så vackert! Enligt skylt i Mitandersfors skulle det vara 11 km hit längs leden. Följde sedan en dålig stig, i början kryssad och snitslad men tappade den efter den första myren. Hitta röset RR78, dit den skulle gå.”
”Nu fanns ingen mer led att tillgå förutom den röjda gränsgatan, som åtminstone gick spikrakt, förutom någon mindre myr som fick rundas ibland.”
”Från Kronhallsröset gick en stig in i Norge. Tydligen en högstapunkt, med stämpel och allt. Råbergstjärnet måste rundas österom, hamnade i jobbig terräng och sjönk ibland ner till knäna genom mjuk mossa, mellan stenar. Vanskligt, men det gick. Hargesbäcken var fin, men Acke ratade drickat.”
”Pinade mig sista biten utför längs norska och svenska hyggeskanter. Belöningen kom när vi kommit längst ut på gränsudden i Mossvattensjön. Gles tallskog och fin tältplats. Lite kallt i blåsten (nordlig) och helmulet igen. Därav den knaggliga handstilen i dagboken, då jag trots ombyte frös, men tältet väntar snart. Förresten så tog det oss över 10 timmar idag, med ett par timmars stopp på Ritasberg.”
”Hann med ett litet fisketest i sjön, totalt tre abborrar tog nära land, men storleken blir ingen imponerad av. Några holländare hade lekt Robinsson och byggt ett vindskydd/hus på uddens västra sida. Gjort av torrfuror med gammal bark och granris på taket, mossa till säng. Glest så det förslog, men jag lämnade ett uppmuntrande meddelande i deras loggbok (det enda!).”
LIV I FRI LUFT 
I Ritamäki var jag i påskas. Då var det inte särskilt grönt. Jag får återvända dit nu i sommar då jag är i trakterna en del.
GillaGilla
En mycket tilltalande plats, en verklig oas i landskapet där historien finns bevarad.
GillaGilla