12 juni 2013 – Gäddslakt
”Vaknade först vid sex-tiden efter en natts orolig sömn med en massa konstiga drömmar och Acke som tyckte det var för varmt, flämtade och flyttade sig konstant. Men, eftersom jag somnade om och det var helmulet ute, kände jag ingen brådska. Acke tyckte gott vi kunde bli kvar, förstod inte alls det där med packväska idag, när vi var redo att ta vägen norröver längs med sjön vid 10-tiden.”
”Traskade på, i andra tankar för det mesta, längs en fin väg sånär som på att vägskrapan vi mötte igår rivit upp all sten igen och delvis ödelagt de mjukare vägkanterna. Såg lite färska spår av älg och rådjur i kanten på vägen, som var lite lösare och mer lättgången.”
”Efter bron över Aspersforsen gick vi ner till sjön och rastade vid åns utlopp. Lite mer sankt och lerigt, vilket Acke inte alls hade några synpunkter på. Prövade lite fiske i utloppet och ut mot första stenudden. Fint djup, pålandsvind och bra kast, men ingen fisk så här mitt på dagen.”
”Himlen blånade rätt snart och värmen kom tillbaka. Många olika sorters moln och vind från S-SV, så vi får se vad det blir av dagen. Genade upp på grusvägen igen, då en harunge studsar upp ur ett snår. Måste ha tryckt när Ackes jaktinstinkt vaknade till liv. Palten studsa mellan tuvor och genom täta snår, medan Acke körde fast med sina packväskor i ivern över att få se vad tusan det var.”
”Vägen var alltmer lös och stenig, eller så började vi tröttna på gåsmarsch. Vackra vyer när sjön visade sig och svalkade. Annars fick vi ta det för vad det var, en transportsträcka där man kunde lyssna på spillkråka, spana på solbadande gräsfjärilar, fjällik blockterräng, svartbyggda husvagnsstugor eller bara räkna antalet backar som var kvar till nästa paus.”
”Fyllde på vatten vid en klar bäck med god smak. Tog oss ut på en hög udde mot sjön, njöt av vasaloppssoppa och torra gårdagsbröd. Frisk sydväst som förpassade knott till Dalarna och solglimtar. En riktigt fin torr skogsbacke med tjock renlav. Acke jagade pinne ett tag, men slocknade sen i mossan.”
”Riksgränsen går här i öst-västlig riktning, så vi fortsätter på kringelkrogiga mindre skogsvägar med målet att lura en öring i Lötån. Skogsvägarna blev nu mer behagliga att gå. Trots värme och svagt motlut större delen, så gick det ovanligt lätt, mindre packning förstås.”
”Strax efter en kraftledning gick en svårfunnen gammal stig som ledde till en timrad stuga, modell äldre, mellan två tjärnar. Ett par sångsvan kom över vattnet när vi passerade myrarna.”
”Därefter en lång backe på skrå runt Skepparberget. En ny skogsväg fanns inte på kartan, gick norrut mot norska gränsen. Strax därefter passerade vi en vägbom som utgjorde gräns mot Dalarna. Där var det ett gigantiskt kalhygge, en skylt kallade det för besparingsskog!”
”Sista biten runt Risberget (bra namn på ett hygge) ner mot ån rullade på snabbt. Blånande fjäll (med snö tror jag) kunde ses i fjärran Norge. Hygget huserade annars tre skogssnäppor och längs vägen ner hade man sparat en hög häck av gran (mot snödrev kanske).”
”Lötåns södra sida var brant, riktiga nipor från istiden. Flera fångstgropsystem fanns på denna sida. Vi gick ner till ån där en större bäck rann ner och hittade en jättefin stor hölja, med fors i bägge ändarna. Lukta öring lång väg med skuggiga branter och bra syresättning av vattnet.”
”Riggade det mista koppar-röda och drog några kast tvärs över strömmarna i höljan. Ett bra, men välbekant hugg fick mig att vakna till. Lyfte upp gäddskallen så jag fick det bekräftat. Snapp! så bet han av linan. Riggade en spinnare, så högg en vid land försiktigt i mungipan, så jag kunde ta ett nacktag och förpassa den till skogens mörka vrå. Det vill säga under en stor sten efter avrättning. Slut på gädda i strömmande vatten – rädda våra storöringar!”
”Men det var inte slut med detta. Ytterligare två gäddor landades relativt snabbt, alla runt 1-1,5 kg. Va fan! tänkte jag och satte på mitt enda medhavda gäddrag med ståltafs. Ett dåligt kast hamnade i videt på andra sidan. När jag ryckt lös det, fastnade flugorna i riset och en gädda högg draget som hängde i luften! Där satt hela paketet! Den fick behålla drag och tafs, jag räddade bara flugorna.”
”Bytte tillbaka för öring/ abborre och gick lite nedströms före forsnacken. Lika illa där, en gädda på knappt kilot förpassades till björkslyet och jag gav upp denna gäddhåla. Minst sex gäddor hade jag på ett eller annat sätt oskadliggjort för öringens fromma, förhoppningsvis.”
”Ett försök att äta vid ån gav jag upp direkt. Kvällen hade förvandlats till ett knott- och mygginferno. Även Acke hade tydliga problem. Fyllde en Mountain-house med kokhett vatten och rusade uppför branten. Snabbt upp med tält på tallhedens knastriga lavar och mossor. In med prylar, mat och hund innan de fattade vad vi gjorde.”
”Acke hyperventilerade, på grund av värmen trodde jag, men när innertaket var fullt av knott, förstod jag var de kom ifrån – Ackes päls. Förutom lite kartstudier inför sista dagen, så kan kvällen mest liknas vid ett blodbad. Dessa små kryp var alla mätta och belåtna – förvånansvärt så mycket blod i en så liten kropp!”
LIV I FRI LUFT 