På gränsen – resume’ etapp 3

Hemresan 14 juni 2013

”Vaknade väldigt tidigt, orolig för att missa årets sista morgonbuss till skolan. Den kom i tid, med svenska flaggor vajande på ömse sidor. En tös och jag med Acke åkte ner till Lima och skolavslutningen för de äldre där. En kvart senare kom bussen som tog mig vidare till Malung. Tog nästa buss mot Borlänge, en timme senare. Kollade med järnvägsstation där och snabbaste förbindelsen sedan var Swebus Express, 5,5 timmar till Mellerud med byte i Kopparberg. Först ville de inte släppa på oss eftersom Acke var för stor och bara hundar i bur var tillåtna. Men jag tjatade och skyllde på SJ som sålt biljetten inklusive hund. Samma visa upprepade sig i Kopparberg, ny chaufför som måste kolla med ledningscentralen först. Men vi kom med! I Mellerud vid 19-tiden, bytte om och kasta oss i bilen hemåt Strömstad. Tolv timmars bussresa satt i kroppen tills dagen efter.”

Sammanfattning etapp 3

Årets etapp, som egentligen var en fortsättning av fjolårets avbrutna etapp, gick planenligt förutom att jag sparade in en dag. I stora drag följde jag Finnskogsleden även detta år, där långa sträckor gick i Norge. De sista dagarna genom Sverige, var leden mycket svår att finna och ej heller märkt på de svenska kartorna utan endast på en norsk turkarta. Kompass och analoga kartor var avgörande i många fall.

Trots långa sträckor på grusvägar och även asfalt ibland höll fötterna bättre, hälsporren gjorde sig inte påmind som tur var. Mindre skavsår botades i tid men mina gummerade kängor kändes fel många gånger. De har lite dålig passform, trots dubbla strumpor, speciellt när de blivit blöta och torkade långsamt. Kängor skall vara bekväma men med mina fotproblem (höger fot lite större, svullnader och domningar pga artros). Alternativ i helläder med förstärkta kanter, för fjällterräng, bör undersökas framöver.

Ryggsäcken fungerade hyfsat, fast den var inte helt riktigt vattentät, speciellt efter sista dagen. Regnskydd eller täta packpåsar till nästa år. Foppatofflor idealiska vid rast, lättare än sandaler och torkar snabbt. Föredrar som regel svarta strumpor och svart långärmad tunn tröja. Anledningen är de torkar mycket snabbare i solen. Vandringsstaven fick en ny användning. Hängde kaffepannan i handledsbandet och kunde så nå ut i tjärnar med sanka myrkanter.

Tankar om vägval

Vägen är målet, heter det ju. Till viss del kan jag hålla med om tanken. Många gånger när vägen var tråkig att gå, kunde jag plötsligt finna att funderingar tog fart åt alla håll, då man inte behövde fokusera på fotstegen hela tiden eller leta efter nästan obefintliga stigar/leder. Undvek dock asfalt och hårda grusvägar, för fötternas skull och att ge naturen med fågel och djurliv större möjlighet att visa sig.

Att dela upp dagsetapperna så att det fanns ett bestämt dagsmål var nödvändigt ibland rent psykologiskt. Vatten vid dagens slutmål var viktigt, så sjöar, tjärnar och vattendrag var att föredra. Men vad som var mitt övergripande mål med denna gränsvandring har jag inte varit inne på hittills. Förutom att må bra av röra på sig, fanns en händelse under mina tre veckor långa fjällvandring 2009 som satte fart på hjärnkontoret.

Jag mötte en stugvärd, en äldre dam som hela sitt liv vandrat i de svenska fjällen. Hon berättade för mig om en norsk pensionerad kvinna som hade gått hela den norska fjällkedjan under ett år. Ibland med någon följeslagare och med proviantdepåer där det behövdes. Men större delen vandrade hon helt ensam. Där och då föddes min idé att gå hemifrån Strömstad till Treriksröset i norr, ca 180 mil. Kartstudier och beräkningar ledde till att jag behövde göra rekognosering först, då arbete och familj hindrade mig från att dra iväg direkt.

Att lägga 10-14 dagar per år av min semester i tält längs riksgränsen mot Norge var inte några problem. Då borde jag kunna vara vid målet samma år som jag skulle bli pensionär och ha en färdig plan med tillräcklig erfarenhet för att kunna tillryggalägga hela sträckan under ett år, enligt plan mellan 1 maj och 15 september. Därav mycket detaljerade beskrivningar av vägval, vattenkällor, stugor etc i mina dagboksanteckningar, men mycket har jag försökt bespara er läsare. Hur det gick återstår att se.