25 juni 2014 – Tangådalen
”Mulen morgon när jag kom ur tältet strax före sju, lite kylslaget (+9 i tältet). Plåstra om skavsåren på hälen, resten verkade okey. Fin nerfärd mot byn Storbron i dalen (a). Till en början svagt utför på hedliknande fjäll med renlav, glesa tallar och vitmossor. Nere i granskogen mer småkuperat och bitvis stenigt. Ur ett ”höghus”, med ett 10-tal bohål, hördes högljudda fågelungar som försökte övertyga föräldrarna om att det var matdags igen. Annars var det mest älgspår man såg.”
”Tog ett snabbstopp och drack vid bron över bäcken (a). En idyll med mossbevuxna kanter och glesa småbjörkar, större stenar mitt i som skapade rätt ljudbild och långa vindlande vattenväxter på botten. Som gjort för småöringen att gömma sig i.”
Några år efter jag passerade byn Storbron, år 2018, fanns bara en åretruntboende kvar, nämligen 90-åriga Martha Larsen. Hon kom hit från Norge 1953 och gifte sig med sonen till Lauritz Larsen, som kom till byn 1909 som vallpojke och fostrade 10 barn här genom åren. Martha och hennes man Paul Ivar tog över gården och fortsatte driva småjordbruket.
”Tog körvägen ut på grusvägen, sedan vänster i Korsningen upp till Björnholmsstugan. Fint längs vägen, kontakt med vatten ibland, men ändå tråkigt att trampa grus. Stugan var hyfsat rustad, obemannad men med torkrum, kök och åtta bäddar samt nödtelefon.”
”Trampa vidare och tog en längre paus vid ån strax norr om Björnholmssätern. Tankade lite snabbenergi och plåstrade om fötterna. Nu ännu ett skavsår på tå. Tejpade lite varstans i förebyggande syfte, då det börja rodna här och var efter svettvarma kängor. En liten spräcklig falk landade tvärsöver ån i en torraka, men drog ivrigt uppvaktad av 3-4 mesar, innan kikaren kom upp.”
Björnholmssäterns fäbodstuga är av en ovanlig modell, den är hopbyggd av en ”vanlig stuga” och en härbreliknande byggnad. På 1800-talet var Björnholmssätern fäbod till Storbron. Nu ägs sätern av Korsnäs AB, som har använt den som personalstuga. 1932 startade Lennart Wåhlstedt från Dala-Floda ett samarbete med får på södra delen av Fulufjället. Fåren, mest av svensk lantras, kom från hela Dalarna. Fårvaktarna bodde de första åren i Björnholmssätern. Djuren betade i hela Tangådalen. På Tangåns västra sida strax söder om Björnholmssätern är ett område med stora grova granar, den största är 36 m hög (Yngve Larsen från Storbron, har klättrat upp och mätt den) och över tre meter i omkrets. Fäbodriften lades ner 1935.
Ur Inventering av Särna säterstugor
”Vägen upp till bron var bra och lätt att gå (mellan c och e på kartan). Hade ingen lust att ta fjällvägen åt NV utan fortsatte längs en omarkerad stig som följde dalgången (se nedan utdrag ur Fulufjällets skötselplan). Var kanske ett misstag, då den efter stugorna försvann titt som tätt, för att till sist totalt lysa med sin frånvaro. Branta snipor gjorde att man fick klättra högt på skrå ibland. Med lite tur fanns någon älgstig att följa. Gav upp efter 1,5 km och gick ner till bäcken för att ladda om i solgasset med frystorkat (e).”
Eftersom de flesta fäbodarna ligger på kanten av fjället har fäbodstigarna naturligt nog kommit att ha en sträckning som inte berör själva fjället. Längs Tangån löper en stig som troligen till viss del har sitt ursprung som fäbodstig till fäbodarna Björnholmsätern och Herrhussätern. Den senare sätern hörde dock till Hägnåsen, varför det väl ligger närmare till hands att man buförde över fjället via Lövåssätern. Buföringen till Girådalssätern gick även den till viss del längs Tangån. Fäboden hörde ursprungligen till Storbron, varifrån man skråade upp över Summelfjället efter att ha vikit av från Tangån vid ”Hamnen”.
Ur skötselplan för Fulufjällets nationalpark
Sista biten upp till Tandåstugan blev knepig. I början kunde man gå längs med åkanten. Ibland var det lättare på holmarna mitt i ån, när den delade sig. En hel del älg hade trampat på denna sida, men också gott om gammal björnspillning. Några jordlöpare och en skogsödla nyttjade också viltstigen.”
Det blev alltmer rasbranter och den gamla stigen på kartan gick över på västra sidan. Jag kände inte för något djupare vad, så det blev att klättra bland sten. Lågt vattenstånd var räddningen, behövde bara klättra upp en gång förbi ett stup (f). Det tog kraft, varje steg var ett nytt riktmärke. Spädde ut kroppen med vatten ibland, men benen var ändå rätt möra när jag siktade stugan vid 17.30.”
Herrhussätern ligger vid Tangån mellan Östertangen och Summelfjället (mellan e och g på kartan). Karl-Erik Forslund skriver om Herrhussätern i en bok 1919: ”Tangån rusar förbi Herrhussätern, bäddad i stor blandskog djupast i den trånga mörka dalen, vid foten av en tvärstupande backe.”En gård, tillhörig Hägnåsen, stuga, fjös, bod, lador, var alla av grovt rundtimmer”. I början av 1930-talet var Wåhlstedts vid Herrhussätern med fåren. Det fanns då två ladugårdar kvar, och fårvaktarna hade fållor för fåren här, där fåren stängdes in på nätterna. 1938, fanns fortfarande rester kvar av ladugården men inget syntes av stugan. Nära bron över Tangån ovanför Herrhussätern ser Forslund en koja, 2×2 m i fyrkant, med ett litet fönster. Kojan var liten och hade bara två britsar och en spis. Här bodde Storbro Per, alltid ensam. Han fiskade i Tangsjöarna och snarade ripor. Som kvällsarbete gjorde han brynstenar (brynen), tagna i Bandskåran, och här vid ”källa” som platsen kallas. En annan brynkoja står söder om Herrhussätern, där Brynbäcken uppifrån Styggskåra mellan Summelfjället och Fulunäbben störtar ner i ån. Där fick man utmärkta liebrynen i Gammelgruvan. Man sysslade med detta hantverk fram till 1915. Herrhussätern var fäbod till Hägnåsen. Möjligen kommer namnet Herrhussätern, av transtrandsmålets ”harra” vilket är ett gräs som växte på vissa vallar och som det var svårt att få lien att bita på. Herrhussätern blev nedlagd som fäbodvall 1914.
Ur Inventering av Särna säterstugor
”Sista biten var yppig med många obekanta örter som inte blommade ännu. Fina fjällbjörksholmar, gräsklädda för fjällentusiastens lov, låg i ån. En eld- och tältplats fanns nedströms stugan, med en enkel bro över. Annars nyttjade jag bara utedasset, där den stora mängden mjukt toa-papper tilltalade min ömma bak. Stugan var annars rätt liten med några breda britsar, filtar och kuddar för 2-3 personer. Dock försett med ett nödskåp innehållande korv på burk, första förband m.m.”
”Kände mig lite instängd bland björkarna vid stugan. Vidderna hägrade, så jag gick på en timme till. Genast dök fjällarter upp, som gluttsnäppa, bergfink, forsärla och stenskvätta. Stoppa på en ås där den sista björken stod, med ån som delade på sig nedanför. Två små vattengölar för disk och bad bakom och en fet glänsande snölega i kvällssolen. Mygg och knott var härdade här, men en hyfsad kvällsbris höll dem någorlunda i schack. Njöt i kvällningen, lite dagbok, en slummer i den vita mossan, lite kycklingsoppa med soltorkad skinka, te och en bit choklad. Tältet fick precis plats på den steniga åsen.”
”Kvällen var för fin för att stänga in sig i tältet och sova. Satte mig på en sten istället och bara tog in platsen och njöt. Saknade kameran och den lilla skelögda kikaren var ett dåligt alternativ. Försökte ta in ljungpipare i kikaren, när den drog högt i skyn.”
Småspov, från nästa etapp 5
”Titta ner igen och höll nästan på att missa rödräven som kom uppströms ån på andra sidan. Han var vaksam men hade inte riktigt koll på mig förrän han var mitt för. Vädrade intensivt och fick till slut vittring på mig, vilket inte borde ha varit så svårt! Drog i ilfart upp på fjället. En kniphona landade i gölen och en småspov på en sten i ån, vilken kväll!”
Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas, övriga foton lånade från Fulufjällets nationalpark.
LIV I FRI LUFT 