Fågelskådarens last #2

Fruktan och vindakrobati

När vinden tog i och vred mer mot väst blev det dags att uppsöka solen i lä i nästa havsvik, orienterad i syd-nordlig riktning. Mer öppet vatten men fortfarande mycket is kvar och inga sjöfåglar på vattenytan. En flock kråkor betade av strandängen efter solbadande insekter när plötsligt alla lyfter samtidigt, till synes utan orsak.

Grågäss fyller luften och nästan krockar med fågeltornet jag står i. De försöker vrida huvud och hals för att se upp mot det blå himlavalvet ovanför. Bläsgässen kommer norrifrån min förmiddagsvik i hög fart och skriker i kapp med dem. Ett gräsandspar jag inte sett förrän nu stiger bräkande som projektiler ur en liten vattensamling.

Anledningen kommer långt bort, högt från norr, en gammal havsörn som enkelt manövrerar sin långa jämnbreda vingar i vindkasten, stannar upp till synes stilla och cirklar en stund för att se om någon av de vettskrämda grågässen inte mår bra. Men nej, inget barmhärtighetsdråp denna gång, utan den gamle seglar lätt söderut i motvinden, tätt över granskogens toppar.

När lugnet brett ut sig igen går en liten flock tofsvipor in för landning på strandkanten, ingen vila utan lunchpaus i gräset som torkar snabbt i vinden. Att en fjällvråk ställer sig mot vinden och ryttlar med sänkt huvud, bekymrar inte de tofsprydda vadarna. De tar inte heller notis av de parvisa skruvarna av ormvråkar som lyfter högt och skjuter i väg i sned medvind norröver.

Inte ens en ung havsörn som kommer in söderifrån, på stadig kurs rakt norrut, kan störa deras lunchrast. Måste ha varit något utöver det vanliga på menyn eller så betraktade tofsviporna den unga örnen som en tafatt yngling som ännu inte gått fortsättningskurserna av arternas överlevnad. Endast en ensam kaja tog sin tillflykt mot skogen, kråkorna brydde sig inte utan fortsatta skanna av det till synes digra matbordet på strandängen denna dag.

Några små flockar med ringduvor syntes mer oroliga av rovfåglarnas flygövningar och kastade sig hit och dit mellan dungarna för att finna ro. Ett havstrutpar gled in i viken och tog en runda innan de gav sig av söderut igen, samma väg som de kom. Kanske suktade de efter några rester från örnarnas besök eller så tog de bara en tur till gamla hemtrevliga trakter, nu när vädret var så fint. Vem vet !?

Orrevikskilen – 3 mars 2026, kl 12-14