Fågelskådning verkar hjälpa mot hjärnans åldrande

En ny studie visar att det kan vara hälsosamt att lära sig känna igen fåglar.

Rörliga prickar i det blå

Jag visste det! Att försöka artbestämma dessa suddiga rörliga prickar uppe i det blå är inte bara en utmaning, fågelskådandets vedermödor med rinnande ögon och kalla tår har en positiv påverkan på åldrandets baksidor. Tur man har hållit på, till och från, i snart 60 år. Att leta efter prickar i en tubkikare, med 20-60X förstoring, är lönlöst enligt en av mina mentorer. Fåglar som man hittar med handkikarens 8-10X förstoring kan kanske gå att artbestämma. Se exemplet nedan där gråkråkan till vänster väl är solklar (!) men rovfågeln bortom vindkraftverket till höger kan lika gärna vara en örn som en vråk.

Däremot, att fortfarande kunna upptäcka en fågel utan kikare, ger en helt annan upplevelse. Nu är det inte bara arten som skall nagelfaras. Fokus kan läggas på utseende, karaktärer och skillnader i fjäderdräkt, som på ormvråkarna i mitten nedan. Men framförallt beteenden, hur de flyger och hur andra fåglar i t.ex. en rovfågels närhet reagerar. Plats och tid på året, ibland på dygnet, är oftast det som ger en första gallring av tänkbara kandidater i fågelboken. Kanske AI-kikaren tar över för nästa generation. Må deras hjärnor inte ruttna bort!

Men, den här dagen, åter en solig förmiddag i min lävik, flyter timmarna på medan vinden från sydväst sveper över en is som rest sig upp i solen. Stigande vatten har fått den att lyfta sig. Det har bildats smala staplar av is som klirrar när de stjälper över ända eller lättar i vindilarna längre ut. Jag väcks i mina dagdrömmar då och då av oroliga grågäss som flyger förbi och tar en runda. De spejar uppåt och jag funderar på vilken förstoring de har ställt på sin optik, om irisen är fullt nedbländad. I motljuset ser korpar, vråkar och örnar ut på samma sätt, beroende på avståndet. Är de tysta så avslöjar nog bara deras beteende och rörelsemönster om det är värt besväret att lyfta från marken. För det mesta är det bäst att kolla med grannen först och göra gemensam sak.

Förmiddagen flyter på, liksom bäcken som öppnat en ränna i isen. Enstaka sammansvetsade grågåspar flyger lågt förbi i motljuset. Tyst sånär som på drillande sånglärkor och en dubbeltrast som harklar sig långsamt bakom tornet. Några mesar och en nötväcka håller honom sällskap. Han har antagligen inte funnit sin tilltänkta mö ännu och behöver bättra på repertoaren. De flesta grågässen har redan sällskap, merparten har troligtvis haft ett långt förhållande som de månar om. De har säkert synkroniserat sitt upplägg inför årets familjebygge, lika perfekt som deras uppvisning i parflygning. Även om gåsen bara är grå, finns det alltid lycka att få…..