Fågelskådarens last #6

Surt sa skådaren

Tre dagar sen sist, bortsett från en kort söndagstur under gårdagen. Grådaskigt väder och tyska helglediga skådare som pratade på så jag aldrig kom till skott med kameran. Hann bara få en liten glimt av en gammal havsörn på långt håll innan jag gav upp. Idag, måndag folktomt, förståligt med tanke på morgondimman och en råkall kyla. Jag härdade ut i två timmar, då hade batterivärmen gått ur mina sockar. Det var lite rörelser i viken, förutom grågässen som letade mat eller maka. Andra sidan låg nästan konstant i ett utfrätt dis, kontrastlöst pga av avståndet.

Fördelen med dimman och grådiset var att fåglarna blev lite ouppmärksamma. De la inte märke till mig på samma sätt, eller så beror det bara på att jag satt stilla ihopkurad för att hålla värmen. Kaffetermosen stod hemma, skulle ju bara ut en kort tur. Ibland svepte de snabbt förbi nära mig. En kråka vek hastigt av sin tänkta kurs när den upptäckte ett farligt teleobjektiv som dessutom lät som ett automatgevär med ljuddämpare (gammal EoS 5D). Gråvit himmel och hopplösa kontraster att hantera.

När det sista halvtimmen ljusnade något så väcktes jag av dämpade trumpetstötar. En ensam trana först, sedan ett par, inspekterade kort strandkanten, men grodorna har inte vaknat riktigt än så de vände mot mig, korsade viken och vek av framför näsan när jag var tvungen att resa mig för att komma undan taket på min plats. Blekgula näbbar och lika bleka röda baskrar, men grå vingar gör sig bra i gråväder. Lägg märke till hur de långa fjäderpennorna på den första tranans vinge krusar sig i kanterna då den gjorde en skräckslagen snabb undanmanöver. Kanske måste skaffa kamouflagekläder till både mig och kameran……