Fågelskådarens last #8

Publicerat avHansPublicerad iFåglar, Hav, NaturfotoEtiketter:, , , , , , , , , ,
Klykstjärtad rovfågel och vårregn

Dimma igen och bud på regn. Trotsade förnuftet denna lördag och satte mig under taket på obs-platsen i viken. I väster hördes sångsvan mot havet. Ett långt svanstreck trotsade också dagen och sveptes med av de sydliga vindarna. Ingen tid att förlora, om de skall hela vägen upp till de norska fjällen.

Hann bara vända blicken österut in över land, när en flock bläsgäss hastigt lyfte. Förstod att något inte stod rätt till i viken när också gravänderna lyfte och gjorde en sväng runt viken. De sistnämnda började samlas så snart det sista av isen försvunnit under veckan, bråttom att hitta sin tillkommande häckningspartner. Det går så ljudligt och ibland hett till när hanarna bröstar upp sig och slåss om honornas uppmärksamhet, inte helt olikt dansbandsveckan i Malung. Orsaken till oron var en omisskänlig klykstjärtad rovfågel, högt över vattnet. En av vårens få glador som spanar in norra Bohuslän, 90% av dem stannar kvar på Skånes slätter, där de föredrar värmen och bytestillgången . Fast man gläds ändå att kunna känna igen en avvikande suddig vinddansör. Så, välkommen så!

Den röda gladan är en inte speciellt kräsen allätare, föredrar kött och fisk, där den gärna tar fågelungar, kräldjur, insekter, grodor och små däggdjur. Hur bläsgäss och gravänder kan passa in i den menyn får stå för de räddhågade änderna och gässen. Gladan verkade helt ointresserad och tyckte nog bara att de förstörde jaktron.

Regnet kom punktligt och sikten blev nästan obefintlig liksom ljus och färger som löstes upp blandades till en grå sörja. Några tofsvipor gav upp hoppet om en trevlig dag i viken och försvann söderut till den större grunda Älgöleran.

En våt gråhäger kom lågt in över vattnet, vände om och satte sig hukande på motsatta stranden i hopp om att några fiskar skulle vara lite mer oförsiktiga i regnet som suddade ut den lugna vattenytan. En kniphona kom flyende utifrån öppet vatten. Hack i häl förföljd av två uppvaktande hanar, med sina tydligt vita kindfläckar som glimmade till i regndiset. Hon vände snart och återgick till att beblanda sig med den större flocken längre ut, i hopp om att kanske få lite matro när lunchklockan passerat tolv.

Nöddökilen – 14 mars 2026, kl 11-12.30

Publicerad av Hans

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

9 svar på “Fågelskådarens last #8”

Lämna en kommentar