Stort och smått
Bytte vik denna soliga men blåsiga dag. Fågeltornet står dock i lä med skog bakom mot västanvinden. Blev så pass varmt i solen att ett par lager ytterkläder fick tas av, puh! Viken är smalare med lite bättre fotokontakt med de fåglar som passerar, trots att det så här mitt på dagen är ganska mycket motljus. Vattenståndet var högt och inga sjöfåglar syntes, så när som på ett par sångsvan som vilade och putsade sig. Under förmiddagen passerade en liten flock sångsvan norrut. I skogen bakom svallade vårkänslorna. Både björktrast och dubbeltrast försökte överrösta en bestämd gröngöling. Småtättingar sjöng överallt och den första sävsparven för året satte sig i en buske vid vasskanten. Precis som det skall vara en fin dag.
Långt in i viken gick två tranpar bland grågässen och en liten flock vitkindad gås. De var alla nära pistolskjutbanan, som måndagar är tyst. Tror de börjat lära sig kalendern för banans skjuttider eller så har anpassningen tagit ett stort steg. En liten flock tranor kom in från norr faktiskt, sökte svar från de stationära men blev antingen avvisade eller fick tips om bättre plats, så de fortsatte söderut längs viken.
Det var ganska stor aktivitet bland platsens ormvråkar, minst 4-5 individer tog höjd och fortsatte norrut i termiken som bildats. En ensam fjällvråk uppehöll sig ryttlande till och från över strandängarna. De hundratal gäss som var kvar nu höll sig mestadels lugna, men när över hundra kajor lyfte tog de flesta till flykten med, även om jag nog inte tror de visste varför. Det var en ung havsörn som snabbt genade över skogen västerut. Inan jag åkte hem passerade två havsörnar (trodde jag) med tre minuters mellanrum söderut på andra sidan viken i motljuset. Jag, skall erkännas, har nog blivit lite för avslappnad när det gäller örnarna. Vid närmare titt på de suddiga förstorade bilder jag tog för åldersbestämning, så visade sig den ena vara en ung kungsörn medan den andra var en gammal havsörn, vad de nu kan ha gemensamt. Kanske fått ett kråktips om något sälkadaver vid kusten. Får nog skärpa mig!
Samtidigt som jag spanade långt bort mot horisonten landade en gråhäger i vasskanten framför tornet. Den blev lika överraskad som jag och lyfte efter tre exponerade bilder, gled lågt över vattnet för att med några extra kraftiga vingslag få luft under vingarna och snabbt stiga upp mot molnen.
Nu undrar vän av ordning; vi hart sett stort, med för en fotograf, tacksammare mått mellan vingspetsarna. Fast vad och var är då smått. Haft lite internetstrul, så ni får vänta en dag …..
Orrevikskilen – 23 mars 2026, kl 9.30-13
LIV I FRI LUFT 