Fågelskådarens last #19

Måsordning

En kall sydlig vind förde mig till favoritviken för att söka lä. Solen försökte bryta igenom ibland men låga moln drev in från havet med sämre sikt och urblekta färger. Ett par nötskrikor förföljde mig verbalt till utkiken, medan trast och sparv höll på att överrösta ängarnas sånglärkor. Ett fåtal skrattmåsar och fiskmåsar rastade i viken korta stunder innan de drog vidare. En ensam sädesärla passerade snabbt i medvinden över mig, innan den smälte samman med molnen.

Funderade lite på om det finns någon hackordning bland måsarna. Det trogna havstrutparet, som jag sett de senaste fem åren på samma häckningsplats, markerar direkt mot andra trutar men utsätts istället för småmobbning av skratt- och fiskmås om de kommer i gäng. Skrattmåsen är mer utåtagerande, även under flytten. Markerar direkt mot den mycket större havstruten, medan fiskmåsarna agerar lite i bakgrunden, om den inte är ett direkt hot mot häckningen. Det kan man förstå, då den agerar rovfågel och tar både ägg och ungar. Ser aldrig att havstruten räds någon egentligen, går hårt åt både ormvråk och havsörn om de kommer för nära boet.

Den här dagen var det riktigt lågt vattenstånd, vilket inte passade fritidsfiskarna på premiärdagen för havsöringen på Västkusten. Havstruten har däremot inget emot den synliga leran. En i paret såg jag jobba hårt med att försöka dra upp en sandmask ur gyttjan. De är rätt långa, bort mot 20 cm och spjärnar emot i sitt U-formade hål, på typiskt havsborstmanér. Den andra parten upptäckte detta, gick ner jämte och förväntade sig kanske en bröllopsgåva detta år. Möttes istället av ett frustrerat djupt strupljud som ljöd över hela viken.

En ensam storspov satt hela tiden ute på leran med sin karaktärsfasta långa kroknäbb. Smälte nästan samman med bakgrunden när jag försökte hitta den efter att den kom in för nödlandning, såg det nästan ut som. Stod en timme på samma plats och rörde sig inte. När det senare anlände nio iviga strandpipare reagerade inte spoven heller, trots att de flängde runt överallt efter nåt ätbart i dyn. Spoven stod kvar när jag åkte hemåt, men då hade den i alla fall rört sig ett par meter och stuckit ner näbben i jakt på lite färdkost. Jag vill tro att den kommer att ta sig vidare på sydvinden norrut.