Kärt återseende
Får syn på en ”vitfågel” som blänker till på långt håll i luftrummet över andra sidans strandkant. En av anledningarna till att jag sitter här ikväll, i början april, visar upp sig i det skarpa kvällsljuset. Fiskgjusen har återvänt. Det är, sånär som på en vecka, sex år sedan som jag först fick stifta bekantskap med den fantastiska fiskaren här på samma plats. Den fick mig att starta bloggandet på allvar och pryder därför också bloggens förstasida.
Gjusen (eller fiskörnen som de norska skådarna kallar den) tog sig över viken, hela tiden med blicken över det perfekta vattendjupet idag, förutom att lite efterdyningar av stormen fortfarande krusade ytan lite väl mycket för att kunna ha full kontroll på var fisken befinner sig. När den närmade sig, fick jag ögonkontakt och gjusen ryggade lite för att ta höjd och antagligen undvika mig. Det är ju trots allt första gången i år, så vi får utveckla vår ömsesidiga förtroende först.
Plötsligt fick gjusen syn på något till höger om mig och flög med huvudet vridet i nittio graders vinkel innan den vek av och försvann längs min sida av viken, snart skymd av den mörka al-skogen. En första träff, men förhoppningsvis inte den sista. Kombinationen av högvatten och värme kommer att locka in både havsöring och plattfisk under de närmsta två månaderna, så det gäller bara att allt stämmer.
Vattnet faller mer och mer i skugga. Ett grågåspar bestämmer sig för att utnyttja de sista solstrålarna på andra sidans strandkant. En rävfri plats kanske med tanke på att det ligger ett fritidshus precis bakom dem. En bläsgås verkar inte chansa utan tar rygg på ett annat grågåspar som drar ut ur viken
Kungsfågeln fyller på med energi
inför en stundande natt,
vårdagjämning till trots
lär vilan bli lång
med utlovad frost.
Orrevikskilen – 6 april 2026, kl 18.20-18.50
LIV I FRI LUFT 