Om aftonen 3(3)

Aftonljuset luras

En rovfågel kommer åter in över skogen på andra sidan, snett mot mig. Misstar den på håll först för en kärrhökshona med sina smala och vinklade vingar. Men ljuset lurar mig och den lätta motvinden får den att flyga annorlunda. Så snart den vinklar upp vingarna inför min åsyn blir det tydligt att en sen ormvråk är ute på jakt efter kvällsaktiva smågnagare. Kärrhökarna får vänta på sig tydligen.

På de översvämmade delarna längst in i viken har ett flock på knappt fyrtio krickor samlats. De språkar högt och gällt på sitt eget sätt, återkommande hörs artnamnets inledning ”krick-krick” bakom vassen. Flocken löses upp utan synbar anledning där några låter kvällsbrisen föra dem vilande ur viken mot andra sidans strand. Andra tar till flykten och sveper runt ett varv innan de kollektivt fattar ett beslut om riktning.

Grågåsparet på andra sidan får sällskap av ett par, ovanligt tystlåtna kanadagäss. Betar lite i den sista kvällsolen på behörigt avstånd från varandra, men fyra par ögon ser bättre än två par.

Innan skogen faller in i skugga totalt glider en ung havstrut förbi. Antagligen sista chansen att hitta något att stilla hungern med inför natten, för en som fortfarande har mycket att lära, nu på sin hemmaplan igen.

Knölsvansparet hade nästan obemärkt kommit simmande in i viken, i skydd av mörkret på andra sidan. De tycktes hitta några vegetabilier till kvällsmålet och brydde sig föga om att de vanligtvis kacklande kusinerna som huserade på samma strand. Och mörkret skulle falla igen…..