Väntan på kärrhöken 1(3)

Dag 1

Ett litet projekt måste man ha, detta kallas Östra Hålkedalen med ett mål att få lite bilder på brun kärrhök. Området är mycket stadsnära och lättillgängligt för alla. Mitt projektområde är litet till ytan och ligger öster om en relativt fågelrik grund havsvik kallad Hålkedalskilen. Norr om platsen går den vältrafikerade södra infartsvägen till Strömstad. Min observationsplats ligger på ett lågt berg i dess sydöstra del, med god överblick över hela området.

Platsen karakteriseras av en vassbevuxen låglänt del med ett dike i mitten. Den västra delen har en bäck, som försörjs av ett litet tjärn/träsk österut (Hoppetjärnet) och som rinner ut i Hålkedalskilen. I tjärnet finns det gott om grodor, spigg och även ål har man hittat. På ömse sidor om vassen finns det gammal odlingsmark som ligger i träda numera. Dessförinnan tog man in hö härifrån. I norr och söder avgränsas platsen av branta berg, som avvattnas ner i området.

Genom området går en smal grusväg, ej för genomfart utan används i huvudsak för den gamla bebodda lantgården i söder. Skyltningen respekteras inte alltid, men grusvägen används ganska flitigt av hundägare, joggare och naturintresserade människor. Berget väster om området är nämligen en del av Ekoparken i Strömstad med en markerad rundslinga. Längs grusvägen ses också ofta den ovanliga sandödlan som flyttades hit som kompensation då den ny infartsvägen byggdes.

Denna första dag var ett test för att se om platsen kunde fungera, kanske främst fotomässigt. Avståndet är ganska långt ner till ängarna och vassen, där min förhoppning är att få se kärrhöken jaga tätt över marken. I skogen bakom och upp mot berget är det gott om fågel. En sångare i en gran, alltså en gransångare, höll mig sällskap under förmiddagen. Den fick lite senare byta plats då årets första järnsparv intog toppen med sitt gnisslande. I de få buskar som finns på ängen satt faktiskt en sävsparv och sjöng också. Långt i norr, över centrum av staden, kunde jag ta några suddiga sekvensbilder på en ung havsörn som sträckte vidare. Några grågäss som brukar hålla till ute i havsviken reagerade tidigare, antagligen då örnen gick över.

Kärrhöken dök aldrig upp, även om jag sett dem här tidigare år och jag vet att de kom redan för en vecka sedan till trakten. Uppe på berget bakom mig hördes istället en ormvråk skrika då och då, tror bestämt att det finns ett häckande par där. De är lite försiktiga, då jag sitter helt öppet, men en av dem med en vacker chokladbrun teckning visade sig ibland. Fler hördes även från andra sidan stora vägen. Nytt försök i morgon.