Jag passerar oftast denna del av sjöns igenväxande strandzon. Men tidig höst får tystnaden, eller kanske avsaknaden av sommarens fågelläten, mig att stanna upp på hemvägen och lyfta mobilen. Biologerna skulle nog kalla det för ett alkärr, medan jag föredrar alsumpskog. En remsa skog som är beroende av sjöns vattennivå och följer dess strandlinje, avgränsad endast av täta bestånd av vass närmast vattnet.
De tätt stående alstammarna skjuter högt upp och lägger den våta marker i mörker, i väntan på lövfällningen. Blomningen är över och svärdsliljans långa blad gömmer de flesta av örterna. I den svaga sluttningen, i öppningarna mot sol och landsväg, breder ett hav av strutbräken ut sig. Konkurrensen är hård och vid minsta svaghet angriper altickan de värnlösa stammarna. När de väl gett upp och fallit till ro hittar bland annat harsyran en livnärande flotte. Och så går det vidare.
Vid Strömsvattnet, Strömstad – 6 september 2026
LIV I FRI LUFT 