Tänkte bara ta en kort promenad ner till hamnen och se till den lille båten. Men så slog det mig hur lätt det är att bli hemmablind. Vi har nu bott i Strömstad i 36 år, exakt halva mitt liv faktiskt. Gått dessa gator otaliga gånger. En fråga från John, på andra sidan Atlanten, apropå mitt inlägg om stenhuggarepoken i norra Bohuslän, fick mig att slänga upp en kamera på axeln. Så jag tänkte utveckla mitt svar till honom och samtidigt se det som man ser varje dag och kanske bortser ifrån.
Samhällena längs kusten är päglade av granit. Några hela gator finns kvar belagda med knott i granit, men flera har asfalterats över sedan vi flyttade upp hit. Mer slående är alla de staket och grindar som har stadiga pollare i huggen granit. Fortfarande sätts kantsten mot gatorna i granit och murar lagas.
Några gatstumpar har fortfarande kvar ytbeläggning av naturslipad kullersten. Vad skulle de kunna skvallra om när tiden begav sig. Järnskodda hästhovar som kämpade med tunga vagnar i backen från järnvägen kanske.
Staden försöker hålla traditionen vid liv. Nya övergångställen för fotgängare och cyklister anläggs med ömsom mörk granitknott och ljusare stenar med inslag av kvarts. Man bemödar sig också att behålla den böljande mönsterläggningen som motverkar erosion från regnet. Lågbudgetvarianten har dock mycket att lära. Ett tryckt eller präntat mönster i asfalten blir aldrig lika levande.
Strömstad – 7 oktober 2026
Looks like a cozy place to live. Nice that they try to keep traditions alive. My street has a row of parking spaces on both sides, which are so full of cars by evening that you have to look for an empty spot.
GillaGilla
Well, we are only just over 12,000 residents in the entire municipality, so there is plenty of space.
GillaGilla