Fågelskådning, en form av jakt?

Självkritik efterlyses, egen och andras. Att jaga runt med bil efter nya fågelarter för livet eller den första gulärlan för året, så kallade kryss, måste ändå ses som en form av jakt, med tubkikare och/eller kamera istället för gevär. En siffra i dagboken och väg till nästa lokal. Var tog då upplevelsen och de små detaljerna hos individen vägen. Hinner man studera beteenden, samröre med andra arter och miljö? Ser man de arter som saknas den dagen, på den platsen och reflekterar över varför.

Frågan får hänga ute ett tag, så jag själv och andra hinner fundera över sin ”hobby” som skulle kunna bli så mycket mer och få ett större syfte än den egna tillfredsställelsen.