En gräshoppas liv 1

Orolig start

Där är hon igen, den snabba madam vargspindel. Hon skyndar sig över grusvägen åt mitt håll. Jag förstår inte riktigt hur jag tänkte i min ungdomliga morgoniver att försöka hitta bästa solläget. Solen värmer mig snabbt i gräskanten mot vägen men man vet tyvärr aldrig vem som hälsar på.

Som tur är verkar tornfalkarna ha flyttat till det övergivna husets gamla holk. Bivråken har jag inte hört alls i år. Likaså bra är det. Den går aldrig att lita på.

Fast ormvråksparets grälande om vem som skall ordna frukost till ungarna börjar bli tjatigt. Men så länge det finns tillräckligt med sork så är det lugnt för min del.

Jag tror inte hon med för många ben har hört mig. Tur att jag inte är tillräckligt varm i kläderna för ett försök att repetera inför årets spelningar. Nattkylan sitter fortfarande i kroppen och mina vältränade lårmuskler känns stela . Samtidigt får jag inte tappa fart gentemot de andra artisterna.

Det tisslas att den gamle övervintraren drog igång för tidigt med spelet och blev offer för en törnskata på genomresa. Jag får allt trycka här ett tag till så kanske madam passerar utan att bry sig.

Sträckspindlarna körde övertid hela kvällen i går och har gjort min hemmaplan till en veritabel hinderbana. Brukar normalt inte vara några problem med deras lite slarviga nät, men daggen kan ställa till problem. Speciellt om jag behöver göra om gårdagens panikhopp med mina lite för mjuka leder och knän. Den åkersorken skrämde verkligen slag på mig.

Fast jag minns fortfarande den sturska sträckspindeln som överföll mig förra veckan när jag skulle ömsa. Som tur var så höll den gamla halsskölden och de små täckvingarna motstånd tillräckligt länge innan jag fick iväg en benspark på ligisten.

Hungrig börjar man bli också. De finaste färska bladen sitter längst ner vid marken, men det är inte läge för det nu. Jag får vänta ett tag till, läspar i mig lite daggdroppar så länge.

Vad nu då! Mitt strå börjar vaja trots att det är lugnt och stilla. En av alla dessa evinnerligt dumma blomflugor! Kommer säkert att avslöja mig!

Det här går aldrig!

Så mina vänner, var inte oroliga, vår vän gräshoppan klarade den har dagen också, precis som många andra. Återstår att se om vi klarar av att ta hand om oss själva?

Short summery in some type of english:

There she is again, the fast madam wolfspider. She hurries across the road in my direction. I don’t really understand what I was thinking this morning, while trying to find the best sun position. The sun warms me quickly on the grassedge towards the road but unfortunately you never know who is coming. Fortunately, the Kestrel seems to have moved to the abandoned house and I have not heard the Honey buzzard this year either. It is equally good. They can never be trusted.

But the buzzards they quarrel, about who’s going to get some breakfast for the kids, is starting to get tiring. But as long as there is plenty of voles it is okey for me. I don’t think the lady with too many legs has heard me yet . Fortunately, I’m not hot enough in my clothes to rehearse this year’s gigs. The night cold is still in my body and my welltrained legmuscles feel stiff. But at the same time, I must not lose time towards the other artists playing. It is said that the old guy from winterstay started the game too early this year and became a victim of the Shrike who was just passing through. I stay calm here for a while so maybe Madam passes without bothering.

The spiders ran overtime all yesterday evening and have made my homearea looking lika a veritable steeplechase course. Usually, there is no problem with their somewhat sloppy nets, but the dew can cause problems. Especially if I need to do yesterday’s panic jump with my soft joints and knees. That rat really scared me. Now i am getting hungry too. The finest fresh leaves are placed close to the ground, but that is not the place for me now. I have to wait a while, soak some dew drops for so long.

What now! My straw starts waving even though it is calm. One of all those stupid flower flies! Will surely reveal me!

This is not going to end well !

So my friends, do not worry, our friend the grasshopper managed this day too, like many others. Still to see if we can take care of ourselves?

Publicerad av Hans Wikström

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

8 reaktioner till “En gräshoppas liv 1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: