Levande vatten 4

Tid ett relativt begrepp – As time goes by

Klipporna ser ut att vara orubbliga. De förändras inte tycker vi. År efter år ser de likadana ut. Visst breder lavar, mossor och alger ut sig med olika hastighet beroende på sin miljö och närhet till vatten. Samma vatten som under tusentals år format dom som de ser ut just nu. Vatten som vi inte kan hålla i handen utan att det rinner mellan våra fingrar. Dess outtröttliga samspel med allt levande och ”dött” fast material är inte synligt i vårt eget tidsperspektiv. Men vattnet slipar saktmodigt, förfinar, skulpterar och tar sakta tillbaka det som vattnet behöver. Ett till synes evigt och oföränderligt kretslopp. Kommer någon människa om tusen år att se på sin omgivning som vi ser den nu. Finns det en chans att våra tidsdokument finns kvar som jämförelse. Glasplåtarnas era är förbi, vad kommer sen?

English summery

The rocks look adamant. We do not think they change. Year after year, they look the same. Of course, lichens, mosses and algae spread out at different speeds depending on their environment and how close it is to water. The same water that for thousands of years shaped them as they look right now. Water that we can not hold in our hand without it is flowing between our fingers. Its unremitting interaction with all living and ”dead” solid materials is not visible in our own time perspective. But the water grinds mildly, refining, sculpting and slowly taking back what the water needs. A seemingly eternal and unchanging cycle. Will a human being in a thousand years’ time look at his surroundings as we see them now. Is there a chance that our time documents remain for comparison. The era of glass plates is over, what comes next?