Strandsnäcka

En vanlig strandsnäcka (Littorina littorea), ensam blickande ut över havet. Nä, fullt så romantiskt liv har den nog inte. Frågan är hur mycket den upplever av ljuset utanför, instängd i sitt skal. Denna har dessutom satt sig lite väl exponerad för vågorna, men den är kanske så gammal som 3 år, med en erfarenhet att inte släppa greppet om stenen.

• 

Den vanliga strandsnäckan betar stenar och på botten efter många olika typer av alger, mestadels kortlivade snabbväxande arter och unga plantor, men också döende plantor på botten eller i hällkar, ja till och med lavar på klipporna. Den håller också tillgodo med en diet på larver av djur som havstulpaner och i det fria vattnet kiselalger.

• 

Det är sällan man ser en stressad strandsnäcka, i bästa fall kan man på en kvart se hur de vänder på sig lite, annars är hastigheten vanligtvis 1-2,5 m i timmen. Hamnar den på fel plats eller vid lågvatten med ett lugnt hav, kan de klara sig flera veckor utan att torka ut. De skyddar sig genom att dra sig in i skalet och stänga till mynningen med ett hornartat lock som sitter på fotens ovansida. När de dragit sig in i skalet kan de inte hålla sig fast vid underlaget med foten längre. För att inte ramla ner från stenar och klippor och hamna på alldeles för djupt vatten utsöndrar de slem från foten, som blir hårt som ett lim i luften. De klarar även köldgrader och att frysas in, fast de flesta föredrar då djupare och varmare vatten.

• 

• 

Snäckorna parar och förökar sig under våren och fram till mitten av sommaren. Då kan man hitta hanar som försöker para sig med honor, genom att hanen kryper upp och placerar sig på den högra sidan av honans skal. Därifrån för han in sin långa penis under skalet på honan. Honan kan lagra sperman i en liten blåsa och sedan befrukta flera äggkullar flera dagar efter parningen. Äggen, som tillsammans svävar omkring i vattnet , kläcks efter en knapp vecka och ut kommer larver som svävande i vattnet äter plankton. Efter ca 3 veckor omvandlas de för ett liv på botten och bottenfäller på grunt vatten. Det finns ytterligare tre arter av strandsnäckor på Västkusten, men dessa har inte frilevande larver, utan generationerna blir bofasta på samma strand.

Fakta hämtade från Vattenkikaren, Göteborgs universitet.

• 

• 

•