Höst på Gotland 1

Fick förmånen att följa med några duktiga ornitologer till Gotland under fyra oktoberdagar. Ön är känd som en rastplats för många flyttfåglar norrifrån, när de passerar Sverige via Östersjöns kuster söderut. Om vintern blir någorlunda mild stannar en del av dem kvar och övervintrar. Gäss, sjöfågel och örnar är dagliga inslag i faunan. Här dyker det även upp ovanliga fågelgäster när det blåser hårda vindar från öster. Men, på ön finns också annat att se.

Räven och kaninerna

• 

• 

Gotland är känt för alla sina vilda kaniner eller Rabbis (Oryctolagus cuniculus) som de kallas på gotländska. De inplanterades i början av 1900-talet och ökade snabbt i antal. Trots stora avskjutningar så har stammen klarat sig bra och är stor och stabil idag. Den ställer dock till stora problem för bönderna i vissa områden. Annars är en vanlig död trafikolyckor, där många kaniner dör varje dag. Detta utnyttjas flitigt av öns stora population av Kungsörn (Aquila chrysaetos), över 50 häckande par för tillfället. När kaninstammen blir för stor sker oftast en naturlig reglering av antalet genom att kaninvirus sprids bland dem och dödar ett stort antal.

Kaninerna gräver ut sina bohålor i sandig mark eller grusslänter, där de vanligtvis får 4 kullar per år. Ofta nyttjar de också täta och taggiga busksnår, där de snabbt kan gömma sig undan rovfågel och räv. De ses därför ofta sitta nära buskarna, som på bilden överst. Räven som vi stötte på en mycket tidig morgon på Gotlands sydspets, Hoburgen, hade en speciell jaktteknik. Räven hade placerat sig uppe på halmbalarna för att ta kaninerna med överraskning uppifrån. De hoppade snabbt runt balarna och räven gav så småningom upp sitt försök att överrumpla rabbis.

---

För mina följare utanför Sverige så är Gotland Sveriges största ö, placerad i Östersjön. Nås med bilfärja som tar ca 2,5 timmar från fastlandet.

• 

•