Fredag 26 juni – Unna Allakas vid norska gränsen
”Klarblå himmel, ingen vind och svalt på morgonen (+10). Drygt första halvan gick i örtbjörkskog med små moss- och myrstråk. Blomningen hade precis kommit igång och smörbollarna följde mig hela vägen, liksom myggen. Inte värre än att en björkruska räckte som myggviftare. Specielt min nyrakade nacke och tighta merinoullsaxlar var begärliga jaktmarker.”
Dagen skulle bli lång med de dryga två milen att vandra. Glad att jag kom iväg tidigt innan försommarvärmen slog till. Med så korta nätter kommer värmen snabbt när solen ligger på. Utan vind blir dalgångarna lätt rena drivhusen, endast fjällbjörkskogens skugga ger lite skydd. Uttorkning i denna miljö är inte ovanligt, uppskattar att jag drack minst 5 liter denna dag. Det blev många korta pauser vid varje jokk, med energipåfyllning av nötter och torkad frukt.
Den här leden var inte märkt men relativt välanvänd, gamla rösen fanns lite här och var. Ibland försvann stigen när den passera frodiga ängar eller myrar. Lyckades gå fel vid ett tillfälle, lurad av samernas spår efter sina fyrhjulingar. Kan vara svårt att se när de nyttjat stigen för sina transporter till sommarvisten. Detta spår gick upp mot en renhage för kalvmärkning, men bjöd på en fin utsikt över dalen som ersättning för den extra ansträngningen.
”Tog siesta strax efter Kamajaure, med kvicklunch från termos. Ingen hunger men fortfarande törstig, hade en närkontakt med en färggrann blåhake. Över de öppna hedarna passerade jag två olika småspovspar som varnade och lågflög intensivt.”
”Problemet dök upp när jag skulle passera 3-metersbron över Skankaljokken. Bron var väck, bara fästet på ena sidan kvar. Någon hade lagt en planka över på smalaste stället. Men, djupet och forsen under samt plankans rörlighet, fick mig att vada till knäna med sandaler istället.”
Ett kallt vad i lugnare vatten är alltid att föredra framför att försöka hoppa över en jokk eller balansera på provisoriska broar. Speciellt om man vandrar ensam och det inte finns någon mobiltäckning. Säkerheten främst!
”Tog en tupplur på en sten vid stranden i solgasset och ladda om för de sista fyra kilometrarna.”
När jag hade lämnat björkskogen efter mig öppnade sig fjällhedarna, med dvärgbjörk och krypvide, mot de norska fjällen i väster. Stigen blev tydlig där den ringlade sig fram mot den efterlängtade STF-stugan. Men ett sista vad skulle det bli ändå…..
”Fint helt fram till ett videinferno med massor av smältvatten i strida strömmar. Två iskalla vad blev det till sist, med påklädning däremellan! De tidigare svullna värmesjuka fötterna krympte hastigt”.
Efter nästan 12 timmar var jag framme vid stugan, som öppnade för sommarsäsongen denna dag. Kan tyckas vara en lång tid att vandra, men skall man njuta, pausa och vila lite så är mitt råd, räkna bara med 2 km per timme i medeltal. Den lilla detaljen med stugans öppettider, hade de två journalisterna jag träffade i Abiskojaure missat. De fick tillbringa en natt två dagar tidigare i ett trångt förråd som fungerar som nödbivack, utan värme eller kokmöjligheter. Kalla konserver blev deras middag. De var ändå vid gott mod när jag mötte dem dagen innan, en erfarenhet rikare efter sin första fjälltur någonsin.
Jag fick stugan för mig själv då de tre andra vandrarna tältade och stugvärden bodde i en egen stuga. Försökte mig på lite kvällsfiske i småsjöarna nedanför stugans torrdass och förråd, men fick nöja mej med att se alfågel som fiskade istället. Det vill man ju inte störa…..
”Hade ett trevligt samkväm då den yngre dansken snacka svenska och tysken förstod lite norska (!?). De käka risgrynsgröt med stugvärdinnan inbjuden. Hon svarade med en sipp Scotch (Talister) till var och en. Tysken fick en slatt gin istället. Så var säsongen invigd och danskefar kom loss. Fixade hans trasiga hörapparat med snabblim, så nu hängde han med i snacket.”
Min egen erfarenhet av denna dag var, att oavsett hur mycket man dricker i värmen så lakas kroppen ur på salter. Det påverkar ens eget omdöme och sänker humöret. Så även om det går att kompensera vid kvällens middag så är det inte fel med tabletter för vätskeersättning under varma soliga dagar.
Samtliga bilder togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén.
Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.
LIV I FRI LUFT 
Härlig vandring.
GillaGilla
Ja, med gott om tid och bra planering så fanns alla förutsättningar för att turen också skulle bli bra.
GillaGilla