Kungsleden 2009 – dag 3

Lördag 27 juni – Motståndsfäste och gruvdrift

”Dagens observationer kl 06.00: Utetemperatur +13, inne +17, växlande molnighet, höga fjädermoln indikerar sämre väder, måttlig vind från SV-V, eventuellt tilltagande under dagen. Dagens frukost består av havregrynsgröt med äpple och kanel, samt Coca-te med kavring och salami.”

Hade bestämt mig för en vilodag för att utforska omgivningarna på denna historiska plats (se längst ned). Begav mig lite söderut upp för fjället med en fantastisk vy över glaciärerna på det 1 893 meter höga Storsteinsfjellet på andra sidan gränsen. Notera samma fjäll på det gamla fotot på jägarsoldaten med sin hund och hur glaciären minskat i omfång på bara 65 år.

”Mest intressant var slaktplatsen på en liten kulle halvvägs längs sjön. Resterna av en korp låg utspritt över en kvadratmeter. Två hela vingar, helt huvud och massor med svarta och grå bröstfjädrar. Kan inte vara annat än en jaktfalk som slagit till, kanske några veckor sedan max! Lyssna och spana på sluttningarna. Såg inget men hörde istället ringtrast och ljungpipare från kanten av branterna.”

Dagsturen gjordes med lätt packning för att testa sjöarnas fiskrikedom. De större var svårfiskade och blåsten gjorde det knepigt att se om där fanns nåt ätbart. Jag blev istället fattigare på skeddrag som sjöarnas steniga bottnar slukade. Längre ner fanns ett pärlband av mindre sjöar.

”Den första sjön hade lagom djupt badvatten, utan iglar. Då solen dessutom på allvar tänkte vara kvar ett tag åkte alla paltorna av! Storrengöring från topp till skrev. Iklädde mig kortärmad tröja och strippa ner till kortbyxor. En tvåldoftande herre i sina bästa år skred ner mot stugorna vid 14-tiden.”

Under eftermiddagen anlände tre olika sällskap till stugan. Ett par från Jönköping hade gått från Riksgränsens järnvägsstation söderut i tre dagar. De var helt slut efter att ha pulsat i mycket lös snö, långa omvägar runt överfyllda smältvattensjokkar och sovit i nödbivacker. Men de hade ändå nästan lyckats med att tömma en medhavd 3-liters box med rött vin!? Några finnar dök upp västerifrån, där de nyttjat DNT-stugor (norska turistföreningen). De kunde också intyga att det fanns mycket gammal vattensjuk snö kvar. Återstår då att se hur det blir imorgon när jag skall över fjället söderut……

I stugan fanns följande tavlor att läsa och begrunda om Sveriges neutralitet under andra världskriget 1939-1945.


Operation Sepals
Mellan 1943-1944 etablerades nio topphemliga baser i Norrland utmed den svensk-norska gränsen. Fyra av dessa baser låg i Norrbotten och kom att ingå i Operation Sepals. Baserna var i flera fall inrättade i Svenska Turistföreningens stugor, varav en var nuvarande stuga för stugvärden i Unna Allakas. I stugorna bodde norska kommandosoldater tränade i sabotage och gerillakrigföring av brittiska SOE och i svenska polistruppsläger. Utrustning, vapen och förnödenheter finansierades av amerikanska OSS (idag CIA). Stora mängder illegala vapen skickades till Sepalsbaserna märkta som diplomatpost och transporterades den sista otillgängliga biten av den svenska jägarbataljonen vid I19 och av svenska samer.

En P3-Dokumentär på svenska om ”Operation Sepals: CIA i Norrbotten”, från 2011-04-03, på 80 min hittar ni här.


Sjangeli koppargruva
Sjangeli var en koppargruva vid sjön Skáŋgalanjávri, cirka fyra kilometer från Unna Allakasstugorna och tre kilometer från norska gränsen. Gruvhålen är idag inhägnade eftersom de är fyllda med vatten, dessutom finns här träbaracker och stenhus. År 1696 berättade samen Nils Jönsson Juntti från Siggevaara sameby att det fanns koppar i berget vid Sjangeli. Kopparhalten var så hög som 20%, men det fanns också silver i malmen. Två år senare 1698 startade brytningen, men upphörde redan i maj 1701.

En arbetsstyrka på mellan 15-30 personer arbetade från mars månad till oktober, eller så länge vädret tillät. Malmen fick först fraktas till närmaste hytta i Svappavaara, efter avtal med två samebyar, 24 lass med malm på slädar dragna av renar det första året 1698, . Detta då det inte fanns skog i Sjangeli för tillverkning av träkol till en hytta på plats. År 1700 stod en ny hytta färdig i Vuolosjoki ovanför nuvarande Kurravaara, ”bara” 12 mil från gruvan. Ett sista försök gjordes sommaren 1702 men hela projektet lades ner med dålig lönsamhet i det hårda klimatet och långa avstånden, totalt fick man ut 6 ton kopparmalm under dessa första år. Förhoppningarna om att hitta brytvärd malm levde kvar och kortvariga brytningar skedde under årens lopp, bl.a. under perioden 1841-1845. Den senaste brytningen skedde 1922.

Foton från Teknik- och industrihistoriska arkivet / Tekniska museet (ARK-K215).


Samtliga bilder (utom de svart-vita) togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén.

Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.

Publicerad av Hans Wikström

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: