Gråmulen eftermiddag, svag sol som inte riktigt orkar fram. Med andra ord dåligt ljus för att försöka fotografera vattenrörelser längs en bäck i en mörk granskog. Denna introduktion är bara en klen förklaring till de halvdåliga bilderna nedan när mörkret började sänka sig. I upphetsningen av att ha hittat ett tiotal musselskal på botten i min öringbäck, slog det mig plötsligen att det måste vara flodpärlmusslor. De lever ju i symbios med öring, där de mikroskopiska larverna parasiterar på öringens gälar. Smart lösning där det hela tiden passerar näringsrikt syresatt vatten.
Jag hade aldrig sett flodpärlmusslor tidigare men läst lite om dem. Lyckan blev väldigt kortvarig. Var för snabb att artbestämma och fick genast pisk på fingrarna av proffsen på Artportalen. Ser ut som en marin art enligt en anmärkning på min bild. Det skulle förklara att de var så ljusa. Antagligen tomma skal som blekts med tiden och kommit fram ur någon gammal skalbank från stenåldern då havsnivån troligtvis nådde hit. Då bäcken meandrar kraftigt så blottläggs hela tiden nytt material i kanterna, vilket kan förklara fyndet.
Men, det finns en sötvattensart som liknar denna, Flodärtmusslan, som är relativt ovanlig. En av 20 arter i släktet Pisidium, Ärtmusslor. Så det återstår bara att återvända med vadarstövlar för att försiktigt undersöka om någon av dessa musslor var vid liv eller inte. Spännande fortsättning följer……
LIV I FRI LUFT 