Rädda en gås

Varför inte vara öppen och säga som det är. Vi slänger många bilder och visar bara det som blev ”bra”, men vad är då bra egentligen? Gick igenom bilderna från ett kvällspass förra veckan. Ibland tar jag bilder, speciellt av flygande fågel, bara för att träna upp ögat och snabbheten. Fungerar dåligt när de kommer för nära. Grågåsen nedan blev bryskt halshuggen av fotografens ostadiga hand, först ett huvud, sedan två tomma rutor och sist en kropp.

Men vänta, det är ju samma individ med någon tiondels sekund mellan tagningarna. Vi vänder på steken och ser om bilderna matchar. Ja, inte riktigt. Lite annan vinkel på halsen kanske det är och bakgrunderna har olika ton. Men utan automatik blev exponeringen ändå rätt så jämn, även om den är lite underexponerad.

Lite plock i datorns underbara värld samt en ny bakgrund och vips har vi räddat en gås i dag. Bildmanipulation eller ett pyssel i farbror Frejs och Kurt Olssons anda. Det avgör betraktaren. Men gåsen blev hel och lever vidare, tvådimensionellt här och säkerligen i verklighetens 3D-värld också. Kul var det i alla fall även om bilden i sig är ganska ointressant.

Fast å andra sidan, finns bilderna i ett kopplat sammanhang eller i en direkt serietagning som denna, kan de berätta en historia för iakttagaren, där han/hon själv kan fylla i tomrummet mellan. Bra bilder eller inte men jag tycker mig kunna höra ett klagomål i kön på hastigheten och det snabba uppbrottet, när allt var frid och fröjd i den romantiska kvällen.