Sällsynt

OVANLIGT VANLIG

En duvhök passerade över huset i söndags. Inte så vanligt men rester av en slagen duva bakom vår största blomlåda, tydde på att höken varit aktiv i våra kvarter. Den anses väl inte som sällsynt, ingen raritet förutom kanske i stadens skogsöken. Tänkte lite på vad Lars fundera på i Gustafs blogg för ett tag sedan, om vad som händer när det vanliga blir sällsynt och vice versa. Nu lutar det ju tyvärr åt det hållet att de flesta arter minskar numerärt. Intressant är det ändå vad som gör en observation mer speciell än en annan. Kan det inte räcka med fascinationen över att vi är så nära besläktade med fåglarna, utan att vi kan lyfta från marken, inte ens ta oss själva i kragen och förstå vårt eget bästa. Tja, sånt kan man se när de sveper förbi över ens huvud, var det en albatross eller en örn. Kanske bara en gråtrut ändå.