Hundrunda #15

LIVETS MENING

Oj, högst överambitiös rubrik, men det finns ett underliggande tankespår. När jag passerade berget på en av mina vanliga stadsrundor såg tallarna ut att försöka sträcka sig efter himlen och ta in det de behöver ur atmosfären. Berget har blivit deras egen hemort. De unga plantorna har en nästan mirakulös förmåga att finna skrevor eller bara små sprickar att etablera ett nytt liv i. Här och då kändes det väldigt tydligt att tallens enda mål var att överleva och skapa en så livskraftig population att framtiden blir säkrad. Meningen med dess liv blir då nedskalat till överlevnad och förökning.

Man skulle också kunna uttrycka det som att tallarna har en kollektiv makt över berget, ja det hävdas till och med att de samarbetar med varandra enligt vissa forskare. Några tallar är förvissa äldre och större, strävar högre än de andra. Samtidigt så måste de förlita sig på att föryngringen inte påverkas av deras ”ledande” roll., vilket skulle vara förödande för deras samhälle. Enstaka granar och sydliga lövträd försöker också hitta en tillflykt här, men behandlas i stort sett bara som kusinerna från landet. Det går bra ett tag, men tallarna vet att de andra egentligen inte hör hemma här.

Finns det en parallell till hur vi människor har brett ut oss, förökat oss så till den grad att boplatserna börjat ta slut eller är så ogästvänliga att det inte går att leva där längre. I djur- och växtvärlden löses detta vanligtvis genom en populationskrasch, orsakad av sjukdomar (läs, reglerat av de minsta organismerna). Men exempel finns också på där det skapas en balans mellan liv och död, i cykliska förlopp. Hos oss däremot verkar den enda lösningen vara att själva ta oss av daga. Antingen genom de sjukdomar vi åstadkommer genom att förorena vår livsmiljö eller genom att likvidera varandra i krig.

Rekommenderar starkt den franska dokumentären om Stalin på SVT-play (kan tyvärr bara ses i Sverige). Det kunde lika gärna ha varit Putin eller någon annan envåldshärskare med självpåtagen roll som världens räddare. Vi har tydligen mycket att lära, av historien och vår nutid, men framförallt av naturen runt oss.