Förlagan

MÄNSKLIG AVUND

Våra blickar har genom alla tider följt fåglarnas, till synes lättsamma, flykt. Förundrats och försökt efterlikna dem i våra tekniska underverk, allt från de första flygplanen till dagens ljudlösa drakflygning i termikvindar. Att studera måsfåglars glidflykt över stadens hustak gör mig ödmjuk inför deras otroliga förmåga att känna vinden och låta den spela genom sin fjäderdräkt, utan att lämna ett spår efter sig. Varje fjäder och detalj i sammansättningen av dräkten är som en samspelt symfoniorkester, där alla spelar en viktig roll för att uppnå det ultimata slutresultatet.

Att se världen ur fåglarnas perspektiv måste te sig både fantastiskt och lite skrämmande. Överblicken ger insikter om helheter och sammanhang, som vi människor ofta saknar. Samspelet där nere, eller kaoset också för den delen, blir tydligare sett från ovan. Drönarens perspektiv borde därför vara vårt vakande öga som förklarar för oss hur vi skall agera för att bevara vårt klot. Istället låter vi ”marknaden” bestämma och utnyttjar istället tekniken för att förgöra varndra. Och fåglarna undrar varför?